Göteborgsposten – 13 augusti 1860, sida 1

hvilken sällsamt kontrasterade mot den vanliga mjukheten i hans organ: — Min vän, jag gissar till edra tankar. Ni tänker begagna er af Mercurii kärlek, för att kunna fullkomligt intränga i våra affärer. Vet derföre att Mercurius icke har större rättighet än Humbert och jag att förråda våra hemligheter, och bed till Gud, att han aldrig tager sig denna rättighet, ty om han gjorde det, Catherine, om någon af oss en dag förrådde hvad han svurit att dölja, skulle denna dag bli för honom den sista! Man eller qvinna, barn eller gubbe, de skulle dö utan barmhertighet. Du är ung, vacker, listig, du är oss till stort gagn, Catherine, jag medger det; men till gengald derför tjena vi också dig väl. Från en flicka ur hopen, som du var, ha vi gjort dig till en förnäm dam; från fattig ha vi gjort dig rik; från torftig och undangömd ha vi gjort dig lysande och eftersökt; hofvet och staden ligga för dina fötter, du är afundad, tillbedd och lycklig! begär ingenting mera; var belåten med hvad vi gjort för dig, men sök ej att skaffa dig reda på hvad du för alltid bör vara i okunnighet om. Den vansinniga passion, du vetat ingifva Mercurius, skulle ej kunna skydda dig för min dolk. Med ett ord, kom ihog att vi aldrig anförtro våra hemligheter åt någon annan grafven, som tillsluter sig om dem. Och nu, min flicka, fortfor grefven och antog åter en ton af