qvinna, hvars något vårdslösa och eleganta hållning, utan tillgjordhet, förrådde den harmoniska helgjutenheten i hennes former. Med ena handen hvilande på knäet och den andra stödd mot ett litet bord, som stod nära intill den stol hon begagnade, med upprätt hufvud, bysten till hälften dold i skuggan, halsen och skuldrorna omslutna af det dyrbara pelsverket, företedde denna qvinna i hela sitt yttre någontingt så tjusande, så fängslande, att ögat ej kunde slita sig derifrån. Den andre personen, som befann sig i rummet, satt i en konstnärligt skulpterad fåtölj och skiljdes från henne af bordets längd. Han var klädd i samma drägt, som den hr Babin bar, Pariserborgaren på Saint-Germains marknad, åt hvilken Giraud anförtrott sin lefnadshistoria. Grå tröja med svarta broderier, filthatt med en svart fjäder, allt var, ända till drägtens minsta detaljer, af den strängaste och noggrannaste likhet. Han tycktes vara af samma växt som grefve de Bernac och alldeles samma korpulens. Hans ansigte var, liksom den unga flickans, doldt under en svart sammetsmask, men denna betäckte hela pannan och dess lägre del försvann i en skog af långt, svart skägg, hvilket tycktes