Göteborgsposten – 10 augusti 1860, sida 1

beväxta med oliveträd, fikonträd och vinrankor, och de ytterste punkterna af linien lågo ungefär en mil från strömmen vid Corioli och San Pietro. D. 16:de förflöt utan någon vidare händelse. Bosco hade dragit sig till Melazzo, och Medieci var ännu sysselsatt med sina förberedelser. På morgonen d. 17:de skickade Medici ut från Corioli en rekognosceringstrupp, för att följa fiendens rörelser. Denna trupp mötte trenne af hans skarpskyttekompanier, hvilka skickats ut för att understödja tvenne andra kompanier, som skulle konvojera en sädestransport från de närbelägna qvanarne. Scdan några få skott blifvit vexlade, ansåg fienden det klokast att öfvergifva sin plan och så hastigt som möjligt återvända till Melazzo. Omkring kl. 3 på eftermiddagen erhöll Medici underrättelse om en kolonns anmarsch i riktningen åt Corioli till, och straxt derefter blef hans avantgarde angripit vid Corioli. Neapolitanarne drogo sig tillbaka åt byn och sökte tränga genom, samt lyckades verkligen att komma ända fram till midteln af byn. Ett anfall med bajonetter förjagade dem dock snart, och från detta ögonblick öfvergick striden till ett blott ostadigt skjutande, emedan Neapolitanarne ej förnyade sitt anfall och de våra, enligt order, likaledes höllo sig på defensiven. Denna order härledde sig af kunskapen om att anfallet på Corioli endast var en fint, under det egentliga afsigten angick vår högra flygel, för att komma i besittning af Santa Lucia och sålunda kringränna vår position. Detta försök gjordes af en kolonn af tre bataljoner, med ett halft batteri, under anförande af Bosco sjelf. -Kolonnen hade marscherat mot strömmen San Nocito, hvilken flyter nedåt paralelt med Santa Lucia och omgärdar den motsatta sidan af bergsryggen på hvilken byn af samma namn ligger. Då fienden visade endast en del af den styrka man visste honom ega, så måste man vara försigtig och icke draga tillbaka trupper från den ena sidan för att dermed stärka den andra. Följden var att en bataljon af 500 man måste motstå anfallet på denna sida, hvilket ock lyckades utan att man behöfde sända några förstärkningar. Liksom i alla föregående träffningar var det bajonetten som äfven nu förskaffade de våra segern. Litande på sin numeriska styrka, sökte neapolitanarne tid efter annan att intaga sluttningarne och gingo, oaktadt den väl riktade elden från de Enfieldsgevär, hvarmed Mcdicis bataljoner äro försedda, alltjemt framåt, tills de befunnv sig tillräckligt nära för ett nytt anfall med bajonetten, och förlorade nu alla de fördelar de vunnit. Striden fortfor på detta sätt tills aftonen bröt in; förlusten af folk var å vår sida ringa och troligen ej mycket större hos fienden. Men om neapolitanarne än icke förlorade mycket folk, förlorade de dock härigenom så mycket mera 1 sjelfförtroende. De hade kommit ut i afsigt att nedergöra Medicis kolonn; Bosco hade lofvat skola köra Medicis trupper ut i sjön och förstöra Barcellona, brännpunkten för revolutionen inom provinsen Messina. Han kunde ej ens komma en bataljon att vackla; istället att tänka på att hålla sitt löfte, tänkte han numera endast på att kunna bibehålla sin egen position. READER TAS me ——