Göteborgsposten – 10 augusti 1860, sida 1

Derpå satte han åter sin häst i gång. Han hade hufvudet vändt mot floden och tycktes med orolig uppmärksamhet följa de tjocka skyar, som simmade öfver sjelfva staden eller la Citc. Kajen var alldeles öde. Då grefven kommit fram till den lilla gren af floden, som skiljer den då nästan obebodda ön S:t Louis från la Cit, stannade han och tycktes tveka om hvad han skulle göra. Han styrde derpå sin häst mot Seinen, red utför flodbrädden och tycktes vilja rida ned i floden, men höll tillbaka sin gångare i samma ögonblick denne frimodigt satte sin ena framfot i vattnet. Grefven väntade, med fast blick betraktande ändarne på de båda öarne. Denna väntan varade ungefär tio minuter; hastigt syntes ett starkt sken — detsamma som ståthållaren och hans hustru observerade några ögonblick senare — stiga upp i horisonten nära broplatsen Saint-Landy, kommande från det inre af La Cit, och upplyste med en rödaktig glans de närliggande busen och det mörka vattnet, som sqvalpade vid hans fötter. Vid denna plötsliga syn sporrade grefven sin häst, red i galopp uppför flodbrädden, uppnådde höhamnen samt red i rätt linie öfver kajen och in på gatan Mortellerie. Han tillryggalade derefter i starkt traf nå