Göteborgsposten – 9 augusti 1860, sida 2

porten glänste ståtligt i midnattsmörkret, men kungen — sof! I Broby 3 mil sydligare, voro husen illuminerade, äreportar med kuörta lampor uppresta, och tjärtunnor skulle brinna, men kungen hade blifvit så länge försinkad i Wexjö, att ankomsten till Broby, i inträffade vid dagsljus, så att hela grannlåten tog sig löjligt ut; nu hade kungen, förargligt nog, uppvaknat vid raketers och hurraropens stigande i höjden. Norska sjöormen synes åter vara ute och spöka. Tre fiskare från gården Veklem, Ole och Zacharias Me samt Peder Röstad hade begifvit sig ut på fiske. Efter att förgäfves ha försökt sin lycka på flera ställen skulle de bege sig på hemvägen, då Ole Me märkte en besynnerlig rörelse i vattnet några hundra alnar från båten. Han gjorde de båda andra uppmärksamma på förhållandet, hvilket de, som voro något rusige, tvertemot den mera försigtige Oles föreställningar, beslöto att undersöka. Sedan de rott c:a 100 alnar, varseblefvo de en lång svart tingest, som ringlande rörde sig i vatwnet. De insågo nu att det måste vara en stor sjöorm, på hvars existens de hittills högeligen tviflat. Efter deras utsago var besten mellan 80 och 100 alnar lång. Det är dock icke otroligt att deras rädsla ökat och möjligen fördubblat längden. När ormen å sin sida märkte dem lyfte han sitt hufvud, med starkt tycke af ett hästhufvud, och halsen öfver vattnet samt;observerade hvilka passagerare de voro. De tre fiskrarne sutto såsom förstenade af fasa i båten. Slutligen, då ormen hastigt dök ned, grepo de till årorna och rodde af alla krafter från det farliga stället. Men innan de anade det minsta, kom odjuret upp igen icke fullt 20 alnar från båten. Ett skri af fasa undslapp de tre männen. Ormen, som märkte båtens närhet, försvann ånyo men slog i detsamma så häftigt med stjerten i vattnet, att båten kantrade. Ole och Zacharias, som kunde simma, räddade sig i båten, som de vände om på kölen igen; men Peder var och förblef borta. Han efterlemnar lyckligtvis ingen familj. Fogden har börjat undersökning om saken, och förmodligen inberättas den till Depatementet. I afseende på ormens utseende, så hafva fiskrarne icke observerat den mahn, som förut tilldelats hafsvidundret. Ögonen voro så vidt de kunde se af en vanlig kopps storlek!!! Meteorologiska iakttagelser.