Göteborgsposten – 9 augusti 1860, sida 2

slående, att parlamentet var enhälligt i sin förklaring. Henrik sjelf påminte sig, tillochmed er frikostighet mot honom samt er tillgifvenhet . .. — Det är sannt, sade ståthållaren. -Under de fyra år han förtroligt umgåtts i vårt hus, har ni aldrig märkt något, som talat till hans nackdel. — Intet. — Till sist, har under de några och tjugo år, som förflutit sedan grefve de Bernac mördades, någon framsällt sig med påståendet, att vara familjens siste representant? Har man väl någonsin gjort Henrik hans namn stridigt? -Aläårig. — Har han någonsin gifvit anledning till ett ogunstigt omdöme om sig? — Nå! ni medgifver allt detta, hr dAumont, och likväl börjar ni, att vid första orden från en okänd, misstänka en adelsman, som tillika är er vän. — Louise! sade ståthållaren med djupt allvar, om du vore i mitt ställe, om du, såsom jag, vore i tillfälle att närmare betrakta i all deras vederstyggliga nakenhet de frätsår, som tära på samhällskroppen, skulle du mången gång börja tvifla på dig sjelf. — Ack, sade hans hustru, jag hoppas nu att ni icke tviflar mera.