de han förvånad. Hvad vill hans ankomst nu vid denna timma betyda? I detsamma upplystes horisonten åt NotreDame till af ett starkt, rödt sken, som syntes öfver taken till de på andra sidan om Seinen, på ön La Cit liggande husen. — Elden är lös! utbrast m:me dAumont. — Befälhafvaren öfver patrullen! anmälte en polisbetjent i den öppnade dörren till ståthållarens kabinett. — Stig in! sade dAumont och gick mot chefen för den kongl. milis, som hade i uppdrag, att vaka öfver hufvudstadens säkerhet under nattetid. Officeren skyndade in i kabinettet, med en af svett drypande panna, och kläderna i oordning. — Hvad står på frågade dAumont ifrigt. — Ett förfärligt brott, monseigneur! — Hvad då? : — Man har, under det hertig de Mercoeur var i Louvren, brutit sig in i hans hotell. Alla rummen ha blifvit plundrade, tre betjenter hängda och slutligen har man satt eld på alla byggningarne. Jag kommer, för att bedja er om hjelp till att förhindra eldens förhärjande framfart. — Och vet ni, hvem det är, som begått detta brott? (Forts.)