Göteborgsposten – 9 augusti 1860, sida 2

Från Utlandet. En korrespondent i Messina berättar följande intressanta detaljer angående Garibaldiska trupperas inryckande derstädes: Messina är fritt. De kungliga trupperna drogo sig den 26 tillbaka och hafva till större delen redan inskeppat sig till fastlandet. Blott citadellet är ännu i neapolitanarnes våld, men äfven detta skall snart utrymmas. Efter de kungligas nederlag vid Melazzo hade dessa vidtagit ätgärder till ett hårdnackadt försvar af staden. Befolkningen — den som ej redan flytt nemligen — var förfärad öfver hvad som komma skulle. Då kom oförmodadt från Neapel den underrättelsen, att ministeren derstädes beslutat Siciliens utrymmande, och ganska riktigt började kort derpå oerhörda kolonner af kungligt manskap att tåga genom de öde gatorna. Den 26 bildades ett medborgargarde, som öfvertog bevakningen öfver banken, kungapalatset samt andra byggnader, och började patrullera för ordningens upprätthållande. Följande dag på morgonen inryckte de första sicilianska trupperna under Medicis och Fabrizis ledning, hvilket framkallade ett ändlöst jubel. På eftermiddagen inträffade diktatorn, Garibaldi, helt oförväntadt. Han hade sagt sig ämna komma först den 28. På detta sätt hade han trott sig kunna undgå de af honom icke särdeles omtyckta mottagningshögtidligheterna. Redan Fabrizis åsyn verkade elektriserande, ännu mera Medicis intåg. Båda äro ståtliga gestalter, nästan resar, med ett anletsuttryck som inspirerar och fängslar. Deras allvar och anspråkslöshet står i den skarpaste kontrast med de neapolitanska generalernas sätt. Men hvad skall jag säga om diktatorn, om hans magiskt verkande blick, om hans vördnadsbjudande gestalt, om hans hänförande sätt och om det ändlösa jublet från folkmassorna, hvilka vid hans alldeles oförmodade ankomst straxt innanför porten spände hästarne från vagnen samt drogo den och honom till intendenturpalatset, dit Fabrizi och Mediciredan införts? I ettnu gick underrättelsen