Göteborgsposten – 9 augusti 1860, sida 1

I britiska utrikesministerspalatset finnes et rum, der den egentlige utrikesministern ha sin plats. Jag vet ej om det är en man eller liksom den grekiska Pythia, en qvinna på e1 trefot, eller om der, likasom i Trophonios håla, endast finnes ett hål, hvarifrån uppstig ångor, hvilka H. M:ts statssekreterare för d utländska angelägenheterna inandas, och hvar af han blir inspirerad, eller om der på någo annat hemlighetsfullt sätt frambringas en rös lik ett orakel. Säkert är dock, att för hvar je gång det gäller, eller för hvarje gång mai skall fatta ett beslut, går ministern, för när varande lord John, dit in och får för hvarje gång samma svar. Och svaret är alltid et enda ord: non-intervention. När lord John vä inhemtat detta svar, går han allvarligt, mec sorgset eller djupsinnigt böjdt hufvud, in til sina kolleger i statsrådet, lyssnar till diskus: sionen, öfverlägger en stund, samt säger derpå lugnt och bestämdt: non-intervention! Då Viktor Emanuel talade om Italiens ,,skri af smärta och Cavour uppgjorde planen att bota denna smärta, tillsporde de den britiske utrikesministern,och han gick in,och han kom ut, och han svarade non-intervention, hvilket betydde: det skall bli mig ett stort nöje att få se eder fria, eniga och stora, men j fån sjelfva göra det. Då sade hela verlden att Storbritannien var lojt och egoistiskt, och man prisade Ludvig Napoleon, som helt annorlunda vårdade sig om Italien. Men nu blef frågan för England, om det kunde tåla, att dess princip om en europeisk non-intervention kränktes, derigenom att Ludvig Napoleon intervenerade och till lön härför tog Savoyen och Nizza. Ej endast Osterrike utan äfven hela Europa kastade i detta afseende frågande blickar på England; ministern blef perplex, gick in, kom ut och sade: Non-intervention, hvilket betydde: det är mycket ledsamt med L. Napoleon; men jag öfverlemnar honom åt hans samvetsqval, hvilka ej kunna uteblifva, och intervenerar icke. Då sade elaka menniskor (och jag var en bland dem) att handelstraktaten var skuld till detta, och det må härvid erinras att till och med det antika delphiska oraklet icke var höjdt öfver bestickning. Så kom konungen af Neapel och sade till John Bull: Du är så human, din menniskovänliga natur är emot mig och blodsutgjutelse; hjelp mig nu, så att cke mera blod blir utgjutit i Sicilien och Neapel; jag tror till och med att kejsar Napoleon nu gerna skulle se, om dessa oroligeter finge en ända. Lord John gick ut, kom in och sade: Non-intervention, hvilket beydde: jag håller med friheten och Garibaldi och vill icke hindra dem. Då utbröt halfva verlden i jubel öfver Lord John och non-inerventions-principen. Man ser således, att samma gamla svar för hvarje gång kommer som ett nytt och oväntadt samt frambringar Blika resultater, och Lord Johns klokhet betår i att icke lättsinnigt vilja föröka sitt anvar, utan sätta tro till oraklet, begagna den örträffliga gamla formen och afvakta hvad leraf kan följa. Med all sin sympati för ER ——R— —— ——