Göteborgsposten – 8 augusti 1860, sida 2

tradande har såsom Narcisse — hade synbarligen i dess minsta detaljer gjort sig reda för den Faustska — eller rättare rent menskliga — karakteren; man såg att der finnes hos den unge skådespelaren god teori, att konsten för honom icke ir ett blott handtverk — men likasom konstens ändamål är att skapa det sköna af id och materia förenade, likaså fordras for konstnären att genomtränga materien, att förstå rätt bilda denna efter iden, med ett ord, att äfven ha gåttilära. Att sådant är i viss mån behöfligt, visade hr Lichtenberg genom en stundom återkommande något mindre riktig pathos och deklamation. I allmänhet var dock föredraget, isynnerhet då man betänker huru ung hr Lichtenberg är på scenen, godt, ja, stundom förträffligt, och visar att hr Lichtenberg arbetar — ett oundgängligt sine qva non för konstnären. Efter Faust gåfvos i Måndags ej mindre än tre andra stycken, af hvilka den sista genom det fina och goda spelet, hvari hr fr. Deland isynnerhet utmärkte sig, tillvann sig allmänhetens största bifall. Detta stycke, En hatt, är af den för tidigt bortgångna snillrika m:me Emile Girardin (förnämligast bekant under pseudonymen Delphine Gay) och tecknad med qvinligt behag jemte äkta fransysk liflighet. Efter spektaklets slut inropades hr Deland och derpå hela sällskapet, hvilket under sin korta sejour haft att glädja sig åt alltid goda hus. Äldre Teatern. Slutbalen, Nyårsmönstring at F. Hedberg. Denna pjes gafs i förening med tvenne andra — Nyckeln till kassakistan och Herre, var god tag bort er dotter! —af Södra Teaterns i Stockholm artister sistl. Söndag på Aldre Teatern härstädes. Den är förewvwåädd af ett vidt utbredt rykte från hufvudstaden och gör sig deraf i allo förtjent. Med fin satir äro det förflutna årets poliuska tilldragelser tecknade; från mia cara ltalia till Svensson och Norberg, passera det förrunna årets framstående makter revy för åskådarens blickar. Ej minst lycklig är ideen, att låta tiden uppträda såsom en gammal dansmästare, hvilken blifvit fransosiserad och anlagt det moderna namnet Le Temps. Stycket gifves med det lyckliga samspel och det friska lif, som utgöra en så framstående egenskap hos det Zetterholmska skådespelaresällskapet. Vi äro ötvertygade att nyårsmönstringen ännu flere gånger skall kunna gifvas.