Göteborgsposten – 7 augusti 1860, sida 1

Ett litet register. Det är en i sanning glädjande företeelse att se, det vännerna af en representationsreform få för sig allt större terräng i allmänna opinionen, och såsom ett exempel härå tframhålla vi ännu en gång det storartade resultatet vid omröstningen inom förstärkt konstitutionsutskott vid fråga angående orepresenterade hemmansegares representationsrätt inom bondeståndet — 69 röster for och 6 mot. Vi ha redan förut vid åtskilliga tillfällen yttrat oss om det nyttiga, att icke säga növändiga för bondeståndet, att öppna äfven sina egna leder för deputerade, hvilka icke just äro klädda i jacka. Det är nyttigt, ty ståndet kan derigenom komma i besittning af framstående förmågor, hvilka nu stå utom representationen, men genom en reform härutinnan kunna komma att med kraft och sakkännedom låta höra sina stämmor för det älskade fosterlandets framåtskridande och såmedelst höja ståndets anseende hos både sig sjelf och andra. Fosterjorden är densamma för oss alla, och den som vårdar denna vår moder i bonjour är lika mycket bonde som den der omhuldar henne i tröja. Det är nödvändigt, ty ståndet, som sjelf i de flesta frågor visat sig hylla framåtskridandets sak, bör, liksom borgarena redan gjort, gifva ett godt föredöme åt de privilegierade stånden, samt visa dem, att man ej längre håller på gamla inrotade vanor och fördomar, hvilka endast ega ett skenbart intresse för en sjelf, då det gäller det helas, Sveriges väl. Sålunda skola med ståndsoch klassfördomarnes fallande de murar ramla, bakom hvilka reaktionen förstått att hålla sig dold, samt öppna sig för det frihetsälskande parti, hvars enda lösen är framåt och som ej stundtals drages tillbaka af tanken: men detta kan skada värt stånd? utan i stället endast har ögon för: skall detta gagna eller skada hela landet? Men sedan vi nu betraktat den ljusare sidan, återstår att vända på medaljen och se dennes frånsida. För att endast hålla oss till de, för vårt lands fromma och skridande framåt i jemnbredd med tidsandan, mestadels så nyttiga förslag, som inom det förstärkta konstitutionsutskottet med Riksens Ständers rätt förehafts, vilja vi nu betrakta i sammanfattning Presteståndets ställning till dessa reformer och dermed uppgöra för detsamma följande dess syndaregister: Motion hade väckts om att statsrådet skulle höras, då det gällde afslutandet af forbund med främmande makter. Denna motion var grundad på sann konstitutionalism och förtjenade att såsom sådan vinna all möjlig Iramgång. Det är visserligen sannt att nervus rerum för ett krigs förande ej kan fås utan ständernas hörande, nemligen penningar