Göteborgsposten – 6 augusti 1860, sida 1

trodde mig ha låtit eder förstå, att min lycka loch mitt lugn bero af denne kaptens fängslande. — Jag har förstått er fullkomligt, min bäste ståthållare, men jag upprepar ännu en gång, jag kan i detta fall cj vidgöra något, för att bevisa er min vänskap och tillgifvenhet. — Det är alltjemt till vännen, som ni talar, Henrik. — Alltjemt. —Och om det vore till domaren ? Grefven kastade stolt sitt hufvud tillbaka. — Om domaren frågade mig, skulle jag svara på samma sätt, sade han kallt. — Ursäkta mig då, herr grefve, återtog dAumont; jag har misstagit mig i mina förmodanden. — Min bästa vän, inföll de Bernac, och ombytte hastigt ton och sätt samt närmade sig ståthållaren med en vänskaplig åtbörd, var öfvertygad om att jag fullkomligt uppfattar det smärtsamma i er moraliska belägenhet och att jag gerna skulle vara er till tjenst; men var äfven öfvertygad om att jag, tyvärr, ingenting kan göra i saken. La Chesnayes djerfva, tappra och oförvägna natur behagar mig; jag tycker om den strid han utför mot samhället, se der orsaken hvarföre jag synts intressera mig för honom; men ...jag har ej den äran känna honom. — Min bästa grefve, låt oss då icke tala