Göteborgsposten – 4 augusti 1860, sida 1

— — — — —— —————— -— VV ss Ett besök i engelska parlamentet. Af M. Goldschmidt. (Ur Berl.-Tid.) Jag var Torsdagen den 19 Juli i underuset. Besöket, var såsom jag måste tillstå, welt och hållet tillfälligt. Den parlamentslelamot som inbjudit mig och lofvat att skaffa nig plats,) hade lika litet som jag en ming om, att något annat än ett par pararafer af konkurslagen (bankruptey bill) skulle förekomma; och alldenstund jag många gånger förut sett stället och personerna, antog ag hans tillbud, blott för att icke afslå en höflighet. Men jag hade icke förut varit i Westminster Palace någon afton, och derföre var det nu mycket, som föreföll mig nytt och ovanligt. Blandningen af mörker och ljus är måhända den lämpligaste dagern för att ett dylikt historiskt ställe skall göra sitt mest impornerande intryck; medan den verkliga horisonten begränsas, kan fantasien obehindradt förbinda det man ser med de tider som längesedan förflutit och breda sin slöja öfver samtidens lumpenhet. På den stora halfmörka platsen utanför redo grooms fram och tillbaka med sadlade hästar, väntande på sina herrar i parlamentet. Det låg öfver denna tysta scen, i hvilken blött de många dofva hofslagen hördes, ett visst något, som påminde om den friskhet och manlighet, hvarmed platsen derinne blifvit vunnen och häfdad af förfädren, eller om de patriarkaliska förhållanden, hvilka voro rådande ännu för 60 år sedan, då mången squire, när han reste in till parlamentet, blef foljd på vägen af sina tenants tvenne dägsresor och en dagsresa från London emottogs af de köpmän, hos hvilka han tog sina varor, och åf andra klienter. Ingången till House of Commons är genom den gamla Westminster-Hall, der kungarne fordom redo ir med sitt kröningsfölje. Den står nu alldeles tom, och gasflammorna som bränna högt uppe förmå blott ofullständigt att upplysa den. De nakna hvita väggarne och den dämpade belys ningen återkalla med oemotståndlig makt fö! minnet och eftertanken hvad man vet om den na halls historia: de stora partistrider, son här vunnit sitt juridiska afgörande, de blods domar som här blifvit fällda, de stora lorde och furstliga personer, som härifrån vandra till stupstocken. Här sammanträdde riket: peers och dömde Stäfford, här satt Cromwel och hörde dödsdomen afkunnas öfver Carl dei förste, här stod den olycklige, vackre bastar den Monmouth, här tvingades den hjeltemo dige Montrose att knäböja, här dundrad Jeffreys mot sina offer, här frisades Lor Clive, Indiens eröfrare, för att kort derefte med ett pistolskott frivilligt sluta sitt lif, oc här uttalades Burkes berömda anklagelse emo Warren Hastings. Hvilka passioner hafva c rasat här emellan män af en mäktig race! sin in inbördes afundsjuka, i sin ofta högsin nade, ofta småaktiga sträfvan efter makt, in kallade de bödeln, — friheten utgick deri från. Hvilken förstuga till ett parlament! I Westminster-halls ena ända går ma ) Det ifinnes en särskild åhörareplats, strange gallery, men det är ofta svårt att få plats der, och ma öfverser blott en:del af huset. Parlamentsmedlemmarr hafva dock, rätt att införa vänner och bekanta till någe plats inuti sjelfva huset. j mr etetXXXXXXXX— tt —0AXXXXXROOXOE LOI