Göteborgsposten – 4 augusti 1860, sida 1

NE —LLt ———Lvrermmmet—A xF( xp -sessssspspsssesssettessemanssrtessstemsemmeetngaeees. efter sitt samtal med ståthållaren (hvarvid vi ej voro närvarande, men hvars resultat vi dock snart skola lära känna). Han hade ej visat det ringaste motstånd och låtit föra sig med en undergifvenhet, hvilken hos hvarje annan skulle till-: kännagifvit nedslagenhet, men hos honom förrådde ett fattadt, oåterkalleligt, beslut. Vid inträdet på borggården hade Giraud; oaktadt anblicken af ingången till dessa förfärliga fängelser; hvilka återlemnade åt verlden så få af idem, som man anförtrott åt deras stinkande hålor, icke förrådt den ringaste rörelse och hans dunkla, uttryckslösa blick hade knappast värdigats genomlöpa, den stora gårdsplanen, Men hastigt hade denna liknöjda: blick blifvit fast och lifligt eldats, på samma gång en nervös darrning skakat fångens kropp. Detta dubbla fenomen hade framkallats i detsamma grefve de Bernac synts på gården. Skenet från soldaternas facklor upplyste fullkomligt ståthållaren och den unge adelsmannen. Girauds ögon hade lifvats af en dyster eld och fästats på den elegante grefven, för att icke mera slitas ifrån honom. Det var denna djupa och fasta blick, som så mycket förvånat grefve de, Bernace.: i Då Giraud såg den. unge, mannen komma emot sig, sänkte han ej sina blickar, men hans