Göteborgsposten – 4 augusti 1860, sida 1

——— VA —— ———— ——— —— blifvit dödade derstädes. Druserna började uppstämma sina krigssånger, och Maroniterbiskopen Tabia sade i ett tal till sitt folk, att han, i händelse af ett anfall på de kristna, sjelf skulle sätta sig i spetsen för dem. Denna stämning måste naturligtvis leda till allvarsamma följder, och Khorsheed Pascha skickade derföre en liten styrka irreguliera trupper in i distriktet. Men paschan intog alltifrån början en för de kristna ingalunda partisk hållning, ty han skickade en underlydande för att underrätta generalkonsul Moore, att han ansåg de närvarande oroligheterna vara föranstaltade genom intriger af en komit6e af kristna, som blifvit organiserad och tagit sitt säte i Bejrut och bestod till en del af Rayahs, och till en del af turkiska undersåter under utländskt beskydd. Det är svårt att tro, det en så grym misstanke verkligen kan ha hysts af paschan. Emellertid hade de kristna från de blandade distrikten på berget Libanon tillställt paschan en adress, hvari de beklaga sig öfver de ständiga morden och särskildt anföra mörden på åtskilliga andlige. Memorialet ådagalägger, att de kristna vid flera tillfällen nödgats lemna: sin jord och sina hem samt taga sin tillflykt till de större byarne, och att de ej ens sålunda undsluppit Druserna, hvilka ofta öfverföllo de kristna på vägen, misshandlade dem och fråntogo dem deras medhafda egendom, Man finner emellertid af dessa doktumenter, att de turkiska myndigheterna redan i Maj månad voro underrättade om faran samt hade erhållit varningar och bönskrifter från konsulernå och de infödda kristna. i Men ingenting blef dock gjordt af paschan och efter några få dagars förlopp blefvo förhållandena ännu allvarsammare. Druserna utsträckte sina plundringar äfven till den nära Bejrut belägna slätten. Nu träffades Emiren Beschir El Kassim, en man som deltagit i händelserna år 1840 och nu var 84 år gammal och alldeles blind, af döden, Han öfverfölls, under det han leddes ut från sitt hus af några tjenare. Dessa flydde och lemnade honom ensam. Bofvarne skuro honom i halsen och hackade sönder kroppen med sina svärd. Dylika händelser som denna bestämde konsulerna för att mera kraftfullt lägga sig emellan. Den 1:ste Juni afreste britiska franska och österrikiska konsulerna i Bejrut till Korsheed Paschas läger, som låg omkring en timmas väg från staden. De erbjödo sig att samverka med turkiska auktoriteterna fö! bevarande af lif och egendom inom distriktet Paschan förklarade att han gjorde allt hvac han kunde, för att få slut på oroligheterna han lade hela skulden på biskop Tubia och komit6en i Bejrut; han sade sig ej önsk: annat än att konsulerna förmådde biskoper och komiten att ej vidare befatta sig mec saken, och tillade, att han nog skulle ansvar: för Druserna. Af Paschans förklaringar, son ville arrestera biskopen och komitåen, trodd konsulerna att han måste ha något skäl fö sig, och mr Moore hade derföre ett förhö med biskopen och komiteen, men de förkla rade sin oskuld och beklagade sig öfve paschans beskyllningar och kränkningar, doci lutlofvande att göra sitt yttersta, för att håll Ide kristna lugna. Detta löfte tyckas de h hållit, men huru paschan höll sitt, få v I snart se. Re —