Göteborgsposten – 3 augusti 1860, sida 2

Och utan att lemna denna mine af glädtig bekymmerslöshet, som så väl passade för hans fina och uttrycksfulla ansigte, vände grefven sig mot dAumont. XXI. Fången. — Är detta La Chesnayes medbrottslingar? frågade den unge mannen och visade på de trenne fångarne. — Jag tror det, svarade dAumont. — Då skola de väl bli hängda? — Rätt och slätt! — Det förtjena de, ty man kan svårligen se förhatligare och mera afskyvärda ansigten än deras. De tre spionerna, hvilkas förräderi mot La Chesnaye synbarligen blifvit dem sjelfva till skada, försvunno nu i ett lågt och mörkt hvalf, hvars ingång stängdes genom ett tjockt jerngaller och som förde till slottets underjordiska fängelser. Grefven följde dem en sekund med blicken, derpå ryckte han på axlarne och lät en munter hvissling ljuda från sina läppar. — Och denne, är han äfven en medbrottsling till kaptenen? återtog han och pekade med