Göteborgsposten – 3 augusti 1860, sida 1

de sagt mig. Genom en förklädnad och maske ring är din flygt möjliggjord. Jag skall ha all i ordning, Diana, om du älskar mig skola vi fl; tillsammans . .. Om du vägrar, Diana, då öfver lemnar jag mig sjelf åt kriminallöjtnanten, ja; svär dig det, vid min heder! Diana svarade icke, men ett doft rop, lik en döendes rosslan, pressade sig fram ur henne torra strupe. Grefve de Bernac tog den unga flickan i sin: armar och bar henne hälften afsvimmad till näst: rum hvars dörr han sjelf öppnade. i — Er far kommer, fortfor han, i det ha sakta släppte ned på golfvet sin dyrbara börd: och pekade på slottets inkörsport, der ryttareka valkaden nu redan befann sig. Gå in iert rum han bör ej se er nu, ty om kan finge se er, Di. ana, skulle han vilja veta orsaken till edra tårar och finge han veta den, skulle han bli tvun: gen att förfölja mig, befarande att annars sjelf anklagas för det brott, man vill påbörda mig. — OO! inföll den unga flickan, som med största möda förmådde hålla sig uppe, Henrik detta var således den stora hemlighet, ni villc anförtro mig? — Ja, Diana, och ni ser ju, att ni ensam kunde höra den. Nu hvilar mitt lif eller min död i edra händer ... Ni är den oinskränkte