Göteborgsposten – 28 juli 1860, sida 1

förlama hela hufvudstaden genom förskräckel se och fjettra den genom en hemsk känsl: af ångest, understöddes de ötverallt beställ samt kringsvärmande polisdämonerna genon etablerandet af ett angitvelsesystem i fruktans värd skala. Ingen familj, intet sällskap ka mera förlita sig på sina egna medlemmar. Öf verallt finnes spioner, som dels för betalning och dels för att förvärfva sig de maktägan des ynnest förråda både hvad de se och icke se för den hemliga inqvisitionen. Under det ta skräckväldets raseri, som nu ånyo bruti ut öfver hela Neapel, tror ingen mer sin bä sta vän; man vänder sig till barnen för at skaffa sig bevis mot föräldrarne, och betjente: och tjenstflickor uppträda såsom vittnen oci angifvare mot sina herrskap. De förnämste personer utgöra redskap åt detta vidtutbred: da angifvelsesystem, hvilket nu uppnätt er höjd och en utveckling i Neapel, som de näppeligen torde haft i det gamla Rom under kejsardömets betänkligaste period. Man miss: tänkergprinsar och hertigar att vara spioner ty ingen menniska är säker under denna sa: kernas ordning och derföre låter man förmå sig till allt. Om en hertig icke vet att ställa sig väl hos kamarillan, så äro hans lif, hans egendom och hans frihet lika osäkra som den mest obetydliga mans i hela riket, Arresteringarne i vissa qvarter, isynnerhet i dem, som äro bebodda af de högre stånden, skola på många aftnar ha utsträckts till inemot hundrade personer. Till och med det förnämsta ekipage kan helt plötsligt bli anhållet och på det noggrannaste visiteradt, äfven om det endast för damer hem från teatern. De personer, som sitta deri, tvingas då att stiga ut i hvad väderlek som helst och måste på gatan underkasta sig de mest förolämpande undersökningar af deras kläder. Detta sker icke blott då man fattat någon bestämd misstanka mot de ifrågavarande personerna; vanligen är det blott en poliskomedi, som man spelar endast för nöjet att injaga fruktan. Ett folk, som insupit en känsla af allmän osäkerhet liksom ett alla lifssafter genomträngande gift, kommer slutligen att bli oförmöget till hvarje sjelfständig rörelse. Sedan någon tid tillbaka ha också åtskilliga prester blifvit arresterade, emedan de väckt kamarillans misshag och misstankar derföre att de oaktadt alla vinkar ofvanifrån icke kunnat besluta sig att på sina predikstolar förorda interventionen i Kyrkostaten såsom varande en helig pligt för Neapel. Dessa, som under den sista tiden icke varit fåtaliga i Neapel, ha derigenom gjort sig misstänkta för en viss lutning mot Frankrike och Sardinien, men man inser icke muru kamarillan, som erkänner kyrkans ovilsorliga auktoritet, skall kunna straffa dem för leras sjelfständiga handlingssätt. De fangelser, som under Ferdinand II räckt hela Europas fasa, öppnas ännu för de karor af olyckliga, mot hvilka man väckt konungens misstankar, i hela sin gamla oygglighet. Procidas gräsligheter ha under onom upprepats och väckt ännu större be