Göteborgsposten – 26 juli 1860, sida 1

som öfverlemnat mig åt tortyren och låtit mina oskyldiga vänner undergå en neslig död. Det låg i den ton, hvarmed dessa ord uttalades, en så vild kraft, att Babin ej kunde återhålla en rörelse. Soldaten steg upp och närmade sig dörren såsom en person, hvilken behöfver frisk luft, för att kunna bortjaga de ångor, som samlat sig i hans hjerna. — Denne är att frukta! hviskade grannen till venster i örat på Pariserborgaren. — Då skall man bevaka honom! svarade denne kallt. Du känner nu mannen, åtag dig honom. Grannen gjorde ett bifallstecken. I detsamma kom en ny person nästan smygande in i restaurationen. Denne, som var klädd som arbetare, gick förbi Babin och hans vänner, utan att synas egna dem den ringaste uppmärksamhet, men vid förbigåendet hostade han häftigt. Babin steg genast upp, ropade på ky paren, betalte hvad han var skyldig och gjorde sig i ordning att aflägsna sig i sällskap med de båda andra borgarena. — Farväl, bäste Giraud! sade han till soldaten, som alltjemt stod qvar på tröskeln till restaurationen ; vi måste gå hem, ty det är sent. klockan har redan slagit half tio. Ni vet, hva jag bor? Rue de la Vannerie, Gyllene solen