Göteborgsposten – 25 juli 1860, sida 2

Jeannes kammare var tom; men på den unga flickans bädd låg Andrås sista skrifvelse, hvari han hotade att öfverrumpla och storma slottet. Trädgårdsmästaren, som ej kunde läsa skrifvet, bar brefvet till sin herre. Denne hade knappast genomögnat detsamma, förrän han fick ett nytt anfall af raseri och svor att han skulle skipa rättvisa på alla soldater i provinsen. En timma derefter kom en vedhuggare, som berättade sig ha sett Jeanne bortföras af en soldat. Man kunde ej längre tvifla : man trodde att älskaren till trädgårdsmästarens brordotter satt sina hotelser 1 verkställighet och att hans kamrater begagnat sig af tillfället, för att plundra. Markisen klagade genast hos guvernören i Rouen. Det blef bevisadt, att Andrå och några af hans kamrater samma natt aflägsnat sig ur staden och ej kommit tillbaka förrän följande morgon, och att de under tiden varit i skogen Maröme. Den olycklige älskaren hade verkligen, endast lydande kärlekens stämma, lyckats förmå sina kamrater att följa honom och ställt kosan mot slottet, dit han kommit; tre timmar efter det banditerna aflägsnat sig derifrån.