Göteborgsposten – 25 juli 1860, sida 2

Minnen från allm. Landtbruksmötets utställningar. (Forts. fr. n:o 167). Förrän vi lemna detta rum må vi först kasta en blick tillbaka på den särdeles intressanta och åskådliggörande tabell, som å fondväggen finnes upphängd, utvisande de vanligaste födoämnenas och fodermedlens kemiska sammansättning efter deras hufvudbeståndsdelar. Allmänna landtbruksmötet har begärt och professor A. Möller har äfven lofvat att densamma genom tryck skall få den allmännare spridning, som den är i hög grad förtjent af. Dernäst må vi före utgåendet kasta en blick på bordet här till höger vid utgången. Anblicken är ej synnerligen tilldragande: några torfbitar och jerntenar, ett par ljus och en slagga, liknande marmor. Men inom detta lilla område se vi dock en för framtiden ytterst vigtig näring representerad, hvilken ännu hos oss befinner sig i sin linda. Vi hålla som bäst på att förstöra våra skogar, vårt bästa kapital på utländska marknaden både i och för sig samt för jernhandteringen, och måste, om ej hämsko härför påsättas, nödvändigt vara anvisade till de nästan outtömliga förråderna i våra talrika torfmossar. Äfven om vi genom en rationel skogslagstiftning komma att hafva något qvar af våra skogar, skola dock alltid torfmossarne häfda sin plats såsom en kraftig häfstång för vår industriela utveckling. Varmluftsmachinen, som nästan för hvarje dag vinner allt mera terräng och undantränger eller underlättar handarbetet, håller mycket väl tillgodo vår till och med oberedda torf och arbetar med denna föda lika godt som efter en måltid af stenkol eller cokes. I andra skogsfattigare länder har man börjat använda en beredning af torfven, hufvudsakligen gående ut på att få den så komprimerad som möjligt och derigenom mera närma dess egenskaper till stenkolets. Att detta äfven i vårt land blifvit eftertaget derom lemnade denna lilla utställning de vackraste prof. Der fanns således från inhemska ställen såväl i rått tillstånd, som efter kranmalning pressad torf, och utmärkte sig i synnerhet för dessa fabrikater de från brukspatron O. S. Hasselgren å Rådanefors insända produkter. Denne företagsamme man, som riktat utställningen med en mängd värdefulla bidrag i åtskilliga riktningar, har äfven försett expositionen med en mängd redskap och verktyg tillverkade af med torf -beredt jern. Vi måste tillstå att våra profana ögon ej kunde göra någon skilnad mellan detta och på vanligt sätt beredt jern; men det gladde oss innerligen att se dessa produkter, hvilka mer än väl ådagalade att våra torfmossar, äfven om de icke behöfva helt och hållet ersätta våra skogar, likväl kunna i jemnbredd med dem arbeta för vår industri. Låtom oss ännu ett ögonblick stanna i denna intressanta sal och kasta våra ögon här till venster vid utgången på de väldiga, kisel liknande stenarne här på golfvet. Det är bergsalt; och hvem skulle väl tro att man af dessa röda block kunde erhålla ett så snöhvitt preparat som det från hrr Åkerlings och Carlströms raffinaderier exponerade bordsaltet? Vi instiga nu i nästa sal och mötas der genast till höger af en samling lefvande växter, hufvudsakligast bestående af de vanligaste grässlag, som landtmännen finna å sina ängar och vallar, allesammans med distinkta namn ordnade af vår förtjenstfulle botanist, lektor Lindeberg, som till dessa ytterligare fogat en utmärkt samling af torkade och omsorgsfullt uppklistrade exemplar (340 st.) af för landtmannen behöfliga och af honom använda växtarter, synnerligast af Graminee och Carices. Den utmärkelse, som lektor Lindeberg för denna väl ordnade samling så rättvist erhöll, torde till en del kunna ersätta den sannolikt stora förlust herr Lindeberg led genom det intresse hvarmed den besökande allmänheten handskades med de spröda växterna. I denna sal hade äfven åtskilliga trädgårdsmästare, deribland i främsta rummet hr Löwegren, utställt en mängd drifhusväxter, bland hvilka förekommo mö