Från Utlandet. Följande utdrag ur ett bref från Neape till Presse af d. 7:de Juli, kastar ett klar ljus öfver tillståndet i denna stad. Förtroendet vill ej infinna sig, Det ge endast ett medel, hvarigenom det kan upp väckas och vidmakthållas, då man medgifve sitt folk en konstitution, nemligen då medgif vandet är tvunget, och det är att ställa sig spetsen för rörelsen och draga folket med sig Här sker alldeles motsatsen. För hvarje dag lemna ministrarne konun gen tjugo dekreter till underskrift: samvets granna embetsmäns tillsättande, kompromette. rade embetsmiäns afsättande, åtgärder för der nya styrelsens stärkande och folkets vinnan de o. s. v. Men Frans II går med motvilj: till skrifbordet eller säger rent ut nej; har stretar emot med händer och fötter, gör sing rådgifvare hvarje tum af terrängen stridigt undertecknar blott ett dekret af tio och vid makthåller sålunda misstroendet, äfven då har ger efter. Han vill t. ex., likasom Ferdinand behålla sin armå för sig sjelf och icke ställs den på konstitutionelt vis under en krigsminister. Han vill ej upphåfva de militära myn digheter, som sortera endast under honom