Göteborgsposten – 21 juli 1860, sida 1

;Jdet påskrufvade skinnet; man knyter till, då detIsamma är fullt, sedan man förut på vanligt sätt genom hålstickning beredt luften utlopp, och man har sin korf färdig, utan söl och bråk. — Operationen kunde förrättas i ett förmak till och med. Men som sagdt är, machinen är ej fullt användbar för oss. Iuru få de nödvändiga kryddorna ete. med i korfven, och huru få massan i de olika korfvarne till någon så när likhet med hvarannan? Deremot torde de exponerade machinerna, som allenast stoppa korfven, sedan färsen redan af menniskohand är beredd, vara mera att rekommendera. De enkla machinerna för skärande af bröd och ost, efter den gamla hackelseskärningsmachinens princip, äro redan i praktiskt bruk och hafva visat sig särdeles lämpliga på ställen der mycket af sådan vara behöft skäras på en gång, såsom på restaurationer, vid större måltider etc. Att egna närmare uppmärksamhet åt alla i denna sal förekommande artiklar, tillåter ej utrymmet eller planen för denna återblick. Vi vilja derföre endast i korthet i minnet erinra om ett och annat. Så t. ex. om det på väggen, straxt till venster om ingången uppspikade exemplar af verldens största tidning: Tllustrated quadruple sheet, The Constellation, New-York 1859. Denna tidning har det ofantliga omfånget i ett enda ark af 192 qvadratfots yta med det allra nitidaste tryck. Den stolthet de goda amerikanarne kännt öfver arbetets lyckliga fullbordan, finnes tydligt återgifven i följande ord ur tidningens preface: Vi vilja icke försöka att dölja den stolthet vi känna öfver utförandet af detta dråpliga blad. Det är ett foster, framalstradt af uppfinningskraft, smak, företagsamhet och en herkulisk konstflit ; det är utan like eller medtäflare; det kan icke öfverträffas i sina mammuthdimensioner, emedan ett ark af större omfång blefve ohandterligt (som detta nog redan är); det kan icke öfverträffas i typografisk och artistisk skönhet — i dess öfvervägande imperialism i tanke och utförande. Det skall bli en stolthet för hvarje trohjertad amerikanare och ett under för Europa. Det må vara att ni kallar detta språk stortaligt; men det är ingen fåfänga som omstrålar vår panna; det är ädel stolthet — en stolthet sådan som Michel Angelo kände då han beundrade sin Petrus — en stolthet sådan som intog Napoleon då han stod på Simplon, vetande att han besegrat alla de svårigheter som ett tåg uppför de förfärliga alperna medför. — Häri se vi amerikanarnes nationalkarakter starkt utpräglad, och vi finna den vara alldeles diametralt motsatt vår. Äfven vi kunna utföra storverk; men taga munnen full till vårt eget beröm, om aldrig så förtjent och på sin plats, — det kunna vi icke. Det är måhända ust derföre vi i så månget afseende ännu skenvart stå efter. — Bland svenska tillverkningar detta rum fästades vår uppmärksamhet synnerlisast vid ett oxok, efter amerikansk modell förärdigadt vid Partilleds landtbruksskola. Det viade att skolans slöjdafdelning befinner sig i det ästa skick; men svårligen skulle någon landtrukare velat lagt praktpjesen på några oxars iackar : dragarne skulle troligtvis kännt sig gemt RR MTM MR ERE RASER nn nan essutom att samtala mad Pasha