Göteborgsposten – 21 juli 1860, sida 1

ee dessutom att samtala med Catherine, som om ingenting förefallit, och den unga qvinnan, som var orsak till den öfverenskomna duellen, tänkte ej ens på att afbryta sitt utmanande koketteri. Den blinde stack nu för tredje gången sin hand i lotteriurnan och en stunds tystnad inträffade såsom vanligt bland den bullrande hopen. Klockan slog half tio i ett närbeläget kyrktorn. La Guiches och d Herbauts uppmärksamhet hade riktats på kollektören. Catherine begagnade sig häraf, för att ännu en gång närma sig grefven. — Hvarföre har ni utmanat chevalieren? sade hon. — För att slåss! svarade Bernac. Baronessan höjde sina hvita, glänsande och fylliga skyldror och gjorde en liten grimas af otålighet. — Den verkliga orsaken till duellen? frågade hon, utan att vända sig till Bernac, och i det hon till hälften qväfde ljudet af sin röst bakom solfjädern. — Ni vill veta den? — Ja, sade hon med högre röst, tillfölje af det tumult, som framkallats af tillkännagifvandet om hvem som vunnit lotten. — Nåväl ! det är... Grefven hade ej tid att sluta.