Göteborgsposten – 20 juli 1860, sida 1

dagens petitionerande hos svenska konungen, utan norska storthingets hörande och i strid mot dess sanktionsanhållan hos norska konungen, är ju helt naturligt, och vi ega ingen orsak, att förarga oss öfver dess fasthållande vid en frioch rättighet, som det redan eger. — I , Danska frågan vill detta antiskandinaviska parti förebrå Danmark, att det söker bibehålla sitt välde öfver ett hertigdöme, hvilket ej är något sjelfständigt rike, såsom Norge, utan snarare en dansk provins. Mot den na senare benämning på Slesvig har visserligen Preussen helt nyligen protesterat, men likväl i samma andedrag medgifvit, att tyska förbundsdagen icke har någon rättighet, att omedelbart blanda sig i Slesvigs angelägenheter; med andra ord: Preussen kan ej annat än medgifva att Slesvig är en dansk provins de facto, om det ock vill sätta sig deremot ad nominem, för att sålunda i en framtid, då det kan gå lättare för sig än nu, åter draga fram frågan med denna invändning eller protest till basis för då blifvande påståenden och mera energiskt uttalade anspråk. — I norska frågan vill partiet i ett fall motarbeta en rättighet, som norska folket grundlagligen har: att efter tre på hvarandra följande storthings beslut ändra ett eller annati sin grundlag, en rättighet som vi hört flere anhängare af partiet sjelfve medgifva dem gerna kunna få ha, då riksståthållareskapet är i sig en tom skugga, men till principen vilja de med all makt motarbeta den. I danska frågan vill partiet förneka en stat rättigheten, att åt sig bevara från främmande intrång en denna stat underlydande provins, som dock icke är för densamma betydelselös, utan för statens fortfarande bestånd nödvändig. Det tyckes härat som om den statsrättsliga princip partiet ena stunden förfäktar står alldeles i strid mot den som andra stunden predikas: då intervention, nu non-intervention. Dessa förelöpande anmärkningar kunna på visst sätt belysa, huru ensidigt man uppfattar den skandinaviska ideen, eller rättare, huru mycket man ringaktar den, då man, för att bekämpa den, ena stunden predikar reaktionism, andra demokratism, allt i denna ickeskandinaviska kostym, som man beslutat att anlägga. Man vill i Danmarks åtgöranden i Slesvig, för att häfda danska språkets rätt och förskansa det mot den påträngande tyskan, hvilken innebar ständigt växande orolighetsfrön, se ett våld, ett inkräktande på Slesvigska folkets frihet. Feedrelandet har i en med klarhet och redighet skrifven artikel, såsom oss synes, ganska slående bevisat, att det ej är tyskan som lider af danskan, utan tvärtom danskan som lider af tyskan. Tidn säger bland annat: Slesvig utgör omkring 164 qvadratmil, deraf bebos nära 106 qvadratmil af danska talande invånare; danska och tyska talande bebo med hvarandra omkring 14 qv. mil, danska och frisiska talande nå got öfver 3, uteslutande frisiska talande omkring 14 och uteslutande plattyska talande nå