Göteborgsposten – 19 juli 1860, sida 1

banken förlorade. Denna förändring återväckte de lifligaste förhoppningar. Behöfva vi väl säga det? Jean, Jacques och Sulpice voro hvad man sedan kallat och redan då kallade allumeurs (ljuständare — falska spelare i en bankörs tjenst). De lockade penningarne ur de spelandes fickor, för att låsa in dem i Jonas kassakista. Hr de Bernac var säkerligen mycket van i dessa spelhus, ty han syntes alldeles icke förvånad, han, den elegante adelsmannen, öfver att nödgas armbåga sig fram genom denna folkmassa, som uppfyllde första salen. Han kryssade snabbt mellan borden och de spelande samt uppnådde andra salen, hvilken, liggande intill en tredje sal, utgjorde våningens centrum. Detta andra rum var större, bättre upplyst och mindre bullersamt än det första, men likväl ej mindre fullpackadt med menniskor än detta. Der fanns intet spelbord. Talrika stolar, som stodo kringspridda på alla håll, bildade liksom öar, kring hvilka flöto böljorna af ett oupphörligt upprördt menniskohaf. Hvarje stol hade sin egare eller snarare sin tillfällige hyresgäst. Vid första anblicken tycktes det sällskap, som af fri vilja trängdes i detta rum, vara min