Göteborgsposten – 18 juli 1860, sida 1

50 man blefvo beväpnade, men det hela gick ännu icke med någon kraft. ÅA andra sidan började man klaga öfver excesser, som begåtts af den kringirrande sqvadren, som efter sin hemförlofning likväl gerna ville fortsätta sitt lefnadssätt på landets bekostnad, fastän den ej kunde förebära som orsak att försvara landet mot neapolitanarne. Dessa insurgentband äro nu hemförlofvade och uppmanade att bli fredliga nationalgardister eller ock låta värtva sig; det är ej underligt, alt några med svårighet vilja gå in derpå och här och der utfinna medel, att beröfva den rike några scudi. Men att det är mest fruktan och inbillning, som finna upp och utstolflera dessa saker, derpå erhålla vi bevis hvarje ögonblick. Medan kolonnen var i Villafrate berättade man, att ett ställe, ungefär 10 mil derifrån, kalladt Prizi, förhärjades af ett band. En bataljon sändes ut, för att undersöka förhållandet, man fann i stället för röfvareband ett entusiastiskt emottagande, med baler, middagar, illuminationer och allmänna fester. I går morse anlände kolonnen till Roccapalumbo. Auktoriteterna mötte utanför staden och gjorde allt, för att soldaterna skulle finna det komfortabelt. Man talade aåfven der mycket om sin fruktan för insurgentbanden, men hade intet enda faktum att anföra. Entusiasm, nationalgarde och vårfning höra tillsammans, och på den sista stationen var den första betydlig, det andra redan i bildning och nästan helt och hållet beväpnadt, samt de värfvade färdiga att bryta upp, när de bli kallade. Emottagandet härstädes sistl. natt öfvergick vida det på föregående stationen. Mer än två mil utom staden möttes vi af ett ridande detachement med trefärgade fanan framför sig, såsom ett bevis på sin goda vilja, men hade den oturen att framkalla stor oreda bland våra hästar. Andra massor af folk kommo närmare staden ut till fots, hurrande och jublande. Vid inträdet i staden möttes vi af en musikkorps. Municipalitetet och presterskapet väntade vid porten, för att välkomna oss. Lusteldar voro tända på alla höjder, staden var illuminerad. Gemenskapen bjöds i stadens namn på mat och vin, och officerarne kalaserade hos sina värdar. Utan tvifvel har fruktan för squadren del i denna glädje, men det är säkert, att ju mera vi marschera framåt, desto allmännare deltager man i vår sak. Svårigheten ligger för dem i okunnigheten och behofvet at öfning för att kunna sjelfva göra någonting. De äro så vana vid att finna allt gjordt af regeringen, att tanken på att göra någonting sjelf för dem är alldeles ny. Sålunda visste de icke, huru de skulle bete sig, för att ordna nationalgardet, och på municipalitetets begäran uppskjuter kolonnen sin afresa, för att hjelpa till vid detta verk. Der tyckes finnas ett ganska stort antal gevär, för det mesta fogelbössor, och de öfriga kunna tillsvidare beväpnas med lansar. Likasom den föreställning, man i Paler