att efterkomma befallningen. Han öppnade hastigt dörren och ropade utåt med hög röst: — Hr dAubusson! En ny person, klädd i svart, lemnade straxt en stol, som han upptagit i rummet utanför civillöjtnantens kabinett, och närmade sig denne. Det var löjtnanten de robe courte, för hvars embetsåligganden vi ofvan sökt redogöra. — lr dAubusson, sade ståthållaren, ni skall taga med er tio af edra bästa soldater, följa denne man och genast arrestera den person, som han utvisar för er. Sedan skall ni föra dem hit båda två under god bevakning. Haf framför allt god uppsigt öfver den här junkern, ni står mig till ansvar 1 rättvisans namn. Hr dAumont pekade härvid på Jean utan mjelte. — Ni, hr de Villiers, tillade han och vände sig mot civillöjtnanten, tag edra poliskonstaplar med er och skynda med denhär till den anvisade restaurationen! Gå, mina herrar, handla med skyndsamhet och klokhet. Vid er återkomst skall Jag veta, hvem jag bör straffa eller belöna. Civillöjtnanten och den andre tjenstemannen bugade sig utan att svara, hvarpå den ene tog Rödhalsen och den andre Jean utan mjelte i armen. Just då de skulle aflägsna sig alla fyra, hördes hastiga steg 1 trappan. — Ah! utbrast civillöjtnanten glädtigt, det