Göteborgsposten – 17 juli 1860, sida 1

honom supera hos restauratören i n:o 27, der ha måste ännu vara qvar, och, än mera, jag svär på att han var klädd i grått från hufvud till fötte och såg ut, som en hederlig borgare, hvilken be: slutat att riktigt slå sig lös på qvällen. Och jag svär på, att jag nyss talat mer honom på Kreaturstorget och att han var klädd i den uniform jag nyss nämnde, Ståthållaren och civillöjtnanten stodo stumma och villrådiga mellan dessa båda försäkringar, hvilka voro hvarann så motsägande, men dock så kraftigt förfäktades. — Huru mycket var klockan, då ni sågO honom ? frågado ståthållaren otåligt. — Hon slog nio i Saint Germain des Prås, då han steg in på restaurationen, sade Rödhalsen lifligt. — Hon slog nio i Karmelitermunkarnes kapell, då han väckte upp hästhandlaren, tillade genast Jean utan mjelte. — Men för fan! utbrast hr dAumont, han kunde väl icke heller vara på en gång och i tvenne olika drägter vid samma klockslag midtpå marknadsplatsen och i södra ändan af densamma! Ännu en gång, en af eder båda drifver gäck med rättvisan. i — Jag svär på, att jag talar sannt! sade Jean utan mjelte.