Göteborgsposten – 16 juli 1860, sida 2

Han superar glädtigt i sällskap med två af sitt folk och en sergeant, som säkerligen icke vet i hvad sällskap han befinner sig. Jag tror, att de alla tre fundera på att göra ett anfall på en guldsmedsbod, som ligger intill restaurationen. — På hvad sätt känner man igen honom? — Ilan bär en grå drägt, broderad med svart silke, väst och byxor af samma färg, ridstöflor, en dolk med handtag af ociseleradt stål samt nymodig grå hatt med en svart plym. Han ser ut som sonen till någon rik borgare, hvilken vill förslösa sitt arf. Förklädningen är förträfflig. — Har ni förstått ? sade ståthållaren till löjtnanten. — Ja, monscigneur, svarade denne. — Nå, skynda då! Tag karlen med er ; han skall visa er vägen. Civillöjtnanten rusade mot dörren; men i samma ögonblick öppnades denna häftigt, och en andra person, ungefär af samma utseende som den förste, kom brådskande in i rummet. Hans blick var finare och hans mine listigare än den andres. Då han blef varse ståthållaren, bugade han sig djupt för honom, liksom för civillöjtnanten; men tog derefter genast till ordet, utan att blifva tillfrågad: — Nådige herrar, sade han, om j viljen taga kapten La Chesnaye, så han j intet ögonblick att förlora.