Göteborgsposten – 16 juli 1860, sida 1

OA LLA LL — Andtligen! sade hr dAumont och reste sig, vi skola då lära känna sanningen. VIII De tre spionerna. Dörren öppnades och den man, som hr de Villiers nyss omnämnt, inträdde. Denne person var höljd i trasor, hvilka knappast skylde hans lemmar. Hans ansigte var dystert och med ett lågt djuriskt, tillbakastötande uttryck. Denne man var en riktig typ för dessa lägre tjufvar, ett slags roffoglar, som alltid stå färdiga att nära sig af alla de smulor de kunna komma öfver. Han inträdde i rummet med en ödmjuk bugning, hvilken tillkännagaf, huru böjlig hans rygg var. — Stig på! sade hr dAumont tvärt och sökte ej ens dölja den vämjelse han rönte af att se denne usling framför sig. Denne tog tre steg framåt. — Som hans nåd ståthållaren befaller, sade han och bugade sig ännu en gång, hvarvid hans figur fick utseendet af ett circumflex. — Aha! du känner mig således? frågade hr dAumont. — Hvem af oss känner icke monseigneur, ståthållaren öfver Paris? svarade spionen oblygt.