Göteborgsposten – 14 juli 1860, sida 2

sina underhafvande, så att deras interesse, deras lekamliga och andliga helsa, deras trefnad och framtid blir hans båsta vinning —men om allt detta ber jag dig vända dig till personer, som bättre kunna omtala, fastän kanske icke mera njuta af hvad som kan fägna en menniskas ögon och hjerta, än jag. Jag var en afton på Göteborgs teater, som alla dessa qvållar varit till trängsel öfverfylld. Det är, jag har ju redan sagt det, en utanpå storartad, solid och särdeles rent vacker byggnad, hvars inre mycket påminner om Mindre teatern hos oss, ehuru den i vissa fall är större och rymligare, fastän amfiteatern synes mig betydligt illa konstruerad. Der spelar nu, som du vet, en afdelning af kungliga scenens artister, visserligen efter ett ej synnerligen rikhaltigt, men desto mera smånätt program. Att fru Hvasser lyser bredvid m:ll Bock, att Svante Hedin är fri och rolig, Sundberg amoroso-gentil och Broman en bonhomme som vanligt, kan du väl förstå — och att följaktligen deras succes är mera än en succes destime. Jag gick också den qvällen från teatern ganska belåten med mina gamla vänner, men med föga god tanke om den tillstädesvarande publikens teateruppfostran. Tv värre oordningar i qvarsittandet, drumlighet i kommandet (många infunno sig en half eller en hel timme efter spektaklets början), ogeneradt sätt i samtal och känsloutbrott, har jag sällan sett sedan vi bevistade ett dylikt komediantande i Sigtuna under vår studenttid; och hade jag icke anledning tro att Göteborgs-societeten för tillfället var utspädd med en dryg portion af landtjunkerism, så skulle jag sannerligen trott mig hafva befunnit mig i en småstad, som ännu ej blifvit rätt förtrogen med prestationer af denna art. Räntans frigifvande. Enligt A. Bl. har Borgareståndet förehatft frågan om räntans frigifvande och dervid, med afslag å utskottets afstyrkande yttrande, antagit K. M:s i ämnet aflåtna proposition eller, med andra ord, bifallit räntans frigifvande. Vacker förmögenhet. F. d. prestmannen och skolmästaren i Hardemo, sedermera öfverdirektören J. E. Hörstadius, skall, som det säges i Köpings Tidning, enligt nu afslutad bouppteckning hafva efterlemnat åt sin brorson, advokatfiskal Hörstadius, en behållning af nära 1,100,000 rdr, till hvilken stora förmögenhet han lade grundplåten såsom arrendator. Intressant fynd. I Wexjöbladet för d. 6 d:s läses följande: Tvenne forntida grifter äro i dessa dagar funna på stadens utmark. Några arbetare, sysselsatta med stenslagning till vestra vägens macadamisering, hvartill materialierna hemtades ur tvenne i skogsmarken liggande större stenrör, påträffade i midten af rörbottnarne flata hällar, sorgfälligt lagda intill hvarandra och hvilande på rätvinkliga stensättningar. Efter anmälan härom, och sedan det vid yttre besigtning visat sig att dessa menniskoverk voro så kallade hällkistor eller grifter från uråldriga tider, då metallen ännu var obekant, beslöt man sig för en närmare och sorgfällig undersökning, hvilken i närvaro af omkring 40 personer härifrån staden företogs i går e. m. De begge grifterna, belägna en knapp fjerdedels mil vester om staden och på ett kort afstånd från hvarandra, med ett mellanliggande mindre, synbarligen för längre tid tillbaka raseradt, stenröse, sträcka sig i riktningen från norr till söder. Den vestligare mätte i längd 18 fot, i bredd 2 fot och 4 tum, och var innesluten af omsorgsfullt intill hvarandra på kant ställda stenhällar. Mullen var lös och väl schaktad; djupet, innan bottenstenarne träffades, utgjorde ungefär 2 fot. Vid genomsökningen påträffades, utom några benskärfvor som vid beröring söndersmulades, 4 flintknifvar och 2 stenyxor, alla liggande, ehuru på något afstånd från hvarandra, vid griftens östra långsida. Den andra hällkistan, af samma rektangulära form, mätte endast 10 fot i I fäncta Inatananrn Anh hada ÄAfuvnringnannda fon Ann