Göteborgsposten – 12 juli 1860, sida 1

Hr dAumont blef ytterligt blek. — Huru har ni kunnat få del af denn: hemlighet ? frågade han ifrigt. Jag trodde mig vara den ende, som kände sanningen. — Hvad gör det er, blott jag ej missbru kar denna hemlighet! Men, fortfor grefven, i de han tog en annan ton och höjde rösten, se nu hz vi kommit till porten. Stojet, skriket, oväsendet hade verkilgen öka sig efterhand som de tvenne adelsmännen närmat sig stället. En tjock ånga utvisade för de båda ryttarne ingången till det ryktbara ställe för marknadsnöjena dit de nu båda styrde kosan. Vv. Ståthållaren öfver Paris, — Min vän, sade hr de Bernac och höll ånyo inne sin häst, nu är det tid på att vi böra skiljas. Ni går till edra polisgöromål och jag begifver mig till Jonas, der Sant-Luc, Brissac, La Guiche, dHerbau, dOcquerre och några andra ha stämt möte med mig för ett parti reffel. Jag tar derföre af till venster, under det ni beger er åt höger, och det är föga troligt, att vi träffas bland menniskomassan derinne på marknadsplatsen. Men tillåt mig i ert eget intresse göra er en fråga, innan vi skiljas åt.