Göteborgsposten – 12 juli 1860, sida 1

införskrefs, för att genom kroasering me norsk race gifva hvad provinsen behörtde Detta hade ätven så väl lyckats, att halfblo det vore utmärkt; till starka och ej ömtålig vagnshästar kunde man ej begära bättre race En ymnig motion i yngre åren vore doc enl. talarens erfarenhet nödvändig för denn race. Hofstallm. Beijer ansåg kroasering me Percheronshästar vara förmånlig för all racer; beklagade att intet exemplar fun nits på utställningen. Ansåg det hafv: varit bra att man i Nerike ej valt bond racen avt förädlas aft Percherons, utan der norska, som har större benmassa. Det vore för hästkulturen af mycken vigt att djuren första åren särdeles väl underhöllos. För at uppmuntra härtill, borde priser utsättas för s års väl uppfodda föl. Detta hade börjat gö ras i Skåne med goda resultater. Prisjetto nerna hade varit särdeles begärliga, och der. igenom hade fölen fått den nödvändiga sköt seln under de bästa växtåren, då benmassar Just är i sin förnämsta utveckling. Hushållssällskaperna borde öfverallt på dylikt sätt uppmuntra hästafveln, helst tor få pris vore vid de allm. landtbruksmötena anslagna för hästar i jemförelse med dem för nötkreatur. Anmärkte dessutom att ingen klassifikation gjordes på hästarne vid prisutdelningen. De borde rangeras under olika rubriker, såsom vagnshästar, åkerbrukshästar etc. Åtminstone borde man utdela jettoner, hvilket alltid skulle verka godt för hästafvelns förbättrande. Reserverado sig mot de vid expositionen utdelade pris till hästar; hade ej utöfvat sitt domarekall, alldenstund han kunde anses jäfvig, då Ottenbyrace varit bland de täflande, Major Edman ansåg Percheronshästen ej vara särdeles förmånlig för bergslagerna. En körsven kunde omöjligt reda sig i backarne med ett lass af öfver 6 skeppunds tyngd. Kan man sålunda ej föra mera efter en Percheronshäst, vore den norska att föredraga, då den förra hade för stor massa. Ett ondt ;illkomme dessutom vid springandet utför våra steniga backar, hvarvid Percheronshästen erhölle stengalla. Hr Lennartson anmärkte mot Percheronsnästen att han har högre bakdel än framdel, varigenom i utförsbackarne en del af hästens yngd måste direkt verka på selen. Hade nköpt Clydesdaleshingst och med densamma sroaserat ston af Percheronsrace, hvilket visat ig förträffligt. Det vore nödvändigt att för le olika bruk man ämnade göra af hästarne kaffa sig olika racer; hvad som ej lyckats itlänningen, nemligen att få ett godt, till varje ändamål tjenligt djur, borde vi ej söka ftersträfva. Den norska hästen vore ej tilläcklig för bergslagen;i Wermland hade man ned stor uppoffring skaffat sig Jemtlandsston, ör att betäckas af Clydesdaleshingst. Denna ace motstode godt våra backar. Man hade krattat åt dylika djur, tillhörande talaren, vilka han sändt till Arvika med lass af 9 r hafre eller 7 t:r råg, och förklarat att man XXX X KX--— ——V ee oo OO DL JLOU-U-Ueberky SSV nn