Andrå des Arts. Det kom från en itänd fackla, hvilken bars af en ryttare, som hastigt vek af till höger och skyndsamt närmade sig den lilla truppen, i spetsen för hvilken ståthållaren och grefve de Bernac redo. — Halt! hvem der? utropade häftigt sergeanten, som hade befälet öfver eskorten. — Ståthållarens kurir från Rouen! svarade ryttaren, då han hunnit fram till truppen. — Låt honom komma hit, Richard! befallte ståthållaren, som hört detta svar. Sergeanten red åt sidan och lemnade fri passage åt kuriren, som hastigt kastade sig ur sadeln och närmade sig hr dAumont. — En depesch till monseigneur, sade han vördsamt och lemnade ståthållaren i Paris ett stort bref, som var försegladt med staden Rouens vapen. Jag träffade er ej, nådig herre, i palatset, tillade han, men som jag visste, att denna depesch är af yttersta vigt, skyndade jag att följa efter monseigneur, utan att stiga af hästen. — Det var rätt gjordt af er! sade ståthållaren och tog brefvet. . Hr dAumont sönderslet kuvertet och upprullade pergamentet, som det innehöll. -— Lyft upp facklan! sade han till kuriren och lutade sig framåt, för att bättre kunna se.