Göteborgsposten – 11 juli 1860, sida 1

Kuriren lydde och hr dAumont genomögnade depeschen. Hastigt uppgaf han ett doft rop och gjorde en så häftig rörelse, att den uppskrämda hästen kastade sig åt sidan med en våldsamhet, som säkerligen skulle kommit en mindre sadelfast ryttare än ståthållaren att bita i gräset. — Hvad är det? frågade grefve de Bernac synbarligen intresserad. — En otrolig underrättelse! svarade ståthållaren. — Skulle det vara allför påfluget af mig att bedja er ge mig del af densamma ? Ståthållaren gaf kuriren tecken att aflägsna sig och lutade sig derefter mot grefven: — Det är återigen fråga om den der La Chesnaye, sade han, och denna affär börjar verkligen antaga riktigt fantastiska proportioner. Man skulle kunna tro på trolleri. — Huru så? inföll hr de Bernac. — Jag vill gifva er ett förtroende. — Jag lyssnar. — Nåväl, jag får säga er, att de af La Chesnaye organiserade banden icke nöja sig med att utföra sina stråtröfverier och brott endast inom hufvudstaden. Dessa band sträcka sig äfven till provinserna Normandie, Anjou och Bretagne, hvilka de omgifva lilksom med ett stort nät.