Göteborgsposten – 10 juli 1860, sida 2

Han sporrade härvid hästen och ilade af med förvånansvärd snabbhet: det tycktes ej vara samma krake till häst, som jag nyss förut inom mig beklagat. —L IV. Kuriren. — Vidare! inföll grefven, som anmärkt den tystnad, hvari ståthållaren försjunkit. — Vidare, nådig herre? Då dagen inbröt, gick jag till staden och betalte min skatt, hvarefter jag begaf mig till Paris, dit jag anlände följande afton. Pergamentets adress var till detta hus. Jag påträffade der en person, som lemnade mig nyckeln, utan att säga ett enda ord, och derpå genast aflägsnade sig. Sedan dess, det vill säga på fem dagar, har jag icke sett till någon lefvande varelse, utom grefve de Bernac, min gode herre, som jag träffade i går och anförtrodde hela denna historia. Den unge grefven vände sig till ståthållaren. Denne tycktes försänkt i en verld af djupa eftertankar, men gjorde hastigt en ansträngning öfver sig sjelf, för att från sin panna förjaga de moln, som hopade sig derstädes, och tilltalade ånyo Bernard. — Har ni ensam sett denne man? frågade han.