— Hvarmed kan jag stå ers nåd till tjenst? — Stig ned och öppna porten; jag har någonting att tala med er om. Hufvudet drogs genast tillbaka, fönstret stängdes och tunga steg hördes komma utför den knarrande trappan. Nästan i samma ögonblick öppnades porten och en person om fyratio till femtio år, med ett fromt och vördnadsbjudande yttre och klädd med denna vårdslöshet, som är vanlig för en person, hvilken plötsligt uppryckts ur en djup sömn, syntes på tröskeln med en lykta i ena handen och med den andra hållande igen rocken öfver bröstet. — Har är jag, herre, sade den nykomne, vänd till grefve de Bernac, och jag är beredd, att göra hvad ni kan önska. — Hvad betyder detta, hr de Bernac? frågade ståthållaren med en viss otålighet. — Det betyder, min bäste vän, att jag vill hjelpa er i ert företag, svarade grefven. — Hvilket företag? — Parbleu! att fånga kapten La Chesnaye, vet jag. Ni tänker ju taga honom i natt. — Hvem har sagt er det? inföll ståthållaren med djupt förvåning och sänkte hastigt rösten.