Göteborgsposten – 9 juli 1860, sida 1

— Och det är just förrän ni gör denna fingst, som jag vill gifva er några värderika underrättelser. — Ni, herr grefve? — Jag sjelf. — Hvad då för underrättelser? — Ni skall få höra dem ur denne mans mun. Grefve de Bernac visade på Bernard, som stod orörlig i porten och tycktes afvakta den unge mannens befallningar. — Skulle han då känna La Chesnaye? frågade ståthållaren lifligt. — Ja, svarade grefven. — Han har kanhända sett honom? — För några dagar sedan. — Skulle han ha talat med honom? — Ja. — I så fall skall han kunna gifva mig goda upplysningar. — Det är just hvad jag hade äran säga er. — Men min bästa grefve, utropade ståthållaren gladt, detta är ju en verklig bonfortyn. och jag vet icke, huru jag skall kunna tillräckligt tacka er. Jag skall genast förhöra denN man. — Förlåt! inföll hr de Bernac, och tog ståthållarens häst i betslet, han skall ej svara