Göteborgsposten – 7 juli 1860, sida 1

funnit er ansigte mot ansigte med kapten La Chesnaye. — Ni misstager er. — Hvad! har ni sett denne bandit? — Jag har sett honom. — Med edra egna ögon? — Guds död! inföll grefven och bet sig häftigt i mustacherna, som om han velat qväfva ett starkt åstundan att skratta. Huru ser han ut? Ni kan gerna säga det åt mig, er vän och förtrogne, om ock endast för att skydda mig från en fara, då ni lär mig känna denne ryktbare stortjuf, eller tillåta mig att göra konungen en tjenst, genom att arrestera banditen, i händelse jag råkar honom. — Jag kan så mycket heldre tillfredsställa er nyfikenhet, bästa grefve, svarade hr dAumont, som kapten La Chesnayes signalement i närvarande ögonblick är bekantgjrodt öfver hela provinsen ITle de France. — Nå! låt höra det då. — La Chesnaye, började ståthållaren, är en man af er ålder ungefär, han har er växt och hull... — För fan! afbröt adelsmannen med vredgad ton. — Förarga er icke, herr grefve, tillade polischefen leende, der stannar ock likheten.