Göteborgsposten – 7 juli 1860, sida 1

för densamma; ungefär lika lydande var de i Paris, der hade man dock så nyligen fåt patentet, att ej några försök ännu hunnit ar ställas. — Deremot talades mycket om en ny drifkraft, som af prof. Lenoir börjat användas neml. en blandning af stenkolsgas och atmo sterisk lutt. Tillverkaren af dylika machiner hade så stort förtroende till uppfinningen, at han, vid tramställd fråga af tal., om en dylik machin kunde till honom ötverlemnas, för at! först betalas efter 3 månaders pröfning, han istället sjeltvilligt utsträckt tiden till 6 mån Tal. visste nog att man skulle göra den invändningen, ,ja, for er i städer, der gasverk finnas, kan möjligen en sådan machin blitva at någon användbarhet; men hvad skola vi på landet med den att göra? Detta inkast ville stal. på forhand undanrödja, i det han upp: lyste att man förnärv. vore sysselsatt med torfärdigandet af portativa gasverk, hvilka skulle kunna lemna gasen till billigare pris än de stora och fasta. Priset å machinen vore billigt, neml. 1,000 fres för hvarje hästkratt. Hr Z. Nonnen varnade redan på förhand mot en sådan machin, då de gaser, som skulle drifva densamma, just vore knalluftens beståndsdelar, och ansäg således machinen vara i hög grad vådlig, om ej en fullkomligt säker regulatwor sjelf och oforanderligen hestämde gasernas proportion i blandmugen. Machiner, hvilkas rörelse åstadkoms at gasers detonering, vore intet nytt; sådana hade man forut experimenterat med, men alltid ötvergitvit för deras farliga beskatfenhet. Mag. Hedlund inbjöd hvem som helst att efter 3:ne månader hos honom taga kännedom om machinen samt dess resultater, emedan han beslutat införskrifva en dylik. Ingemör Wennström ville bifoga till hr Nycanders uttalade förmodan, det rörelsen hos varmluftsmachinen skulle blifva jemnare genom tvenne machiners koppling, att han genom erfarenhet kunde bekräfta ett dyhkt förhållande. Härefter öfvergick man till de egentliga frågorna för dagen, hvilka professor ÅA. Miller lofvat att inleda. Börjar gjordes med: Hvilken är orsaken till det ringa användandet af kalk och mergel för jordbrukets behof, äfven på flera af de orter, der god tillgång finnes på dessa utmärkta jordförbättringsmedel? Prof. Ailler sade sig hafva antagit uppdraget att inleda frågan utan sjelftillit, då han ej egentligen kunde kalla sig spraktisk landtbrukare; trodde dock att han kemiska studier för åkerbruket kunde sätta honom i tillfälle att meddela, ett och annat som vore värdt uppmärksamhet; bemötte det inkast, att intet mer skulle vara att säga efter honom, hans inledning skulle tvärtom, hoppades han, gifva anledning till frågans upptagande och behanding, ingen kunde uttömma ettäåmne, ty hvar och en skall finna, att ju mera man forskar lesto bättre lär man inse att man vet litet. Pal. uppställde först den frågan, om kalk verkigen vore ett gödningsämne.. Denna måste an gifva negativ förklaring; ty kalken är enlast undantagsvis ett gödningsämne, som verar direkt. Ingen jordmån är i fullkomlig aknad af kalk och nästan hvar och en inneåller så mycket som för densamma behöts. Naturen sjelf använder kalken för att bilda