Göteborgsposten – 7 juli 1860, sida 1

Men i stället för att få hjelp från Georges och Luzzi, tycktes han bli anfallen från kuskbocken och lakejens plats bak på vagnen. Han finner nu att han fallit i en snara och försvarar sig med raseriets tapperhet mot många anfallande; vagnen är alldeles omringad; snart ändas den ojemna striden... mordet är fullbordadt... La Chesnaye har förtjent sina penningar. — Guds död! utbrast grefven, då han fann, att ståthållaren nu slutat sin berättelse. — Nå! herr de Bernac, sade hr dAumont, fortfar ni ännu, att gifva denne bandit namnet af en hjeltemodig soldat? Hvad tänker ni derom ? . — Jag anser, min vän, att den, som för att hämnas, väpnat en annan hand än sin egen, som, fastän han sjelf bär värja vid sidan, likväl begagnat sig af en mördares dolk och flytt undan, för att fria sig från straff, är en eländig skurk, tusen gånger föraktligare än den som mördat för honom. Jag anser, att om någon af dem förtjenar bli steglad och träffad af bödelns arm, så är det den usling, som anlägger en snara, och ej den djerfve röfvaren, som utöfvar sitt mördoch plundringsyrke. — Ni skulle kunne ha rätt, herr grefve, men medgif äfven, att om verktyget icke funnits, så hade man ej heller kunnat begagna sig deraf. — I så fall, min vän, skulle vapnet, som