Göteborgsposten – 6 juli 1860, sida 1

för hvarje särskild ko. I Norge har det visat sig att dylika på statens bekostnad publicerade uppgifter, verkat derhän att 14 års pojkar och fickor lifligt intresserat sig derför och sagtv: den kon, som mjölkar så mycket, måste vara en rar ko; det skulle vara roligt att veta huru hon ser ut. Det är af vigt att få folk att tala om saken. Det är ledsamt att höra huru det för ett stamholländeri i Skåne uppgilves att afkasmnicgen af en ko uppgår till 400 kannor om året. Man bör lemna mera speciella uppgifter och noga redogöra för Wtilltälliga anledningar för en ringare afkastning. Skulle talaren i Norge upprätta et slawhollanderi, der korna gätve endast 400 kannor, kunde han vara viss om att mista den lön, som Storthinget åt honom anvisat. Önskar all mötet uttalar sig för vigten atfullständigare redogörelsers publicerande. Herr von Essen wmstämmer i det hela med Lennartson. Man kan mottaga en egendom, der ingen ladugård finnes; kapital tordras alltid. Hr Hedlund har misstagit sig i fraga om böndernas jordbruk. På skanska slätten äro bönderna rika och sköta sin jord väl; men de ha en ko på 15 tunnland, under det de på hemmanet skörda 4 å 500 tunnor säd. Högre premier borde utdelas så väl för ladugärdsprodukter som för kreatur. Nu betåcker premiet ofta nått och jemnt transportkostnaden; hedern har man, men den är ej att skatta sårdeles högt. Talaren har erfarenhet om att benskörhet uppkommit, der foder funnits i ofverfiöd och der kreaturen stått ijudrade på klötverlandet. Klimatiska förhålwanden torde bära skulden. Herr Georgi från Wäderbrunn intygade att kreatur år 1857 fått beuskörhet vid godt hull, då de utsläppts på klöfverbete. Svält är ej enda orsaken, veterinärläkarne må säga hvad de vilja. Hr Paulow från Upland omtalade huru han, nyligen ditflyttad från Skåne, hört af jordbrukare att bristande afsättning hindrat dem från införandet al en bättre ladugårdsskötsel. En annan jordbrukare i hans trakt, som sköter sin ladugård särdeles väl och påstår att riklig utfordring alltid lönar sig, då kreaturen icke behötva lägga något på hullet, måste sjelf i Stockholm ombesörja utminuteringen af sina ladugårdsprodukter. D:r Engström upplyste atwt bönderna i hans ort till Finanskomitgen uppgifvit en tillväxt i ladugården sedan 30 år at en tredjedel. De kunna dock intet sälja. I Kalmar köper man holsteinskt smör och då man bjöd ut sådant till engelska flottan, förklarades det endast duga till machinsmörja. En hufvudsak är attasprida kunskapen om en riktig behandling af smör och ost. (Bravo!) Hr Hj. Nathorst påminte att foder mäste skaffas genom törbättringar i åkerbruket. Man bör dika väl, väl sköta fälten och göda dem rikligen, så skola och kunna de väl fordra sina kreatur. Prof. Arrhenius har litat på veterinärläkares uppgifter om benskörheten, som aldrig lärer uppkomma om man, såsom tillböriigt är, använder omvexlande foder. Hr Paulows anekdoter härleda sig troligen från personer som ingen ladugård ha. Kon är en mjölkeko äfven deri att hon ger pengar i kassan. Smör har i Stockholm betalts särdeles högt. Ett väsendtligt steg framåt är genom inrättandet af två mejeriskolor, hvardera med 6 friplatser. Utgående elever vinna snar anställning och skolorna anlitas från de aflägsnaste provinser. Hr ZLindeqvist, som uppträdde för att ytterligare tala om benskörhet, såsom en af dagens frågor, påmindes derom att detta ämne icke hörde till den förevarande frågan. Hr Il. Kylberg menade att qvinnor icke äro fullt passande för mejeriyrket; de sakna ihärdighet och kraft, och öfvergå snart till en naturligare lefnadsställning, som tvingar dem alt lemna sin sysselsättning. Häradsh. Böös protesterar mot den åsigten att qvinnor icke skulle duga till att bereda smör och ost. Flera instämde. Sedan Herr Schwartz från Hofgård hemställt om icke diskussionen öfver den förevarande frågan kunde fortsättas i sammanhang med den nästpåföljande dermed beslägtade, hvaremot hr JI7j. Nathorst med afseende på den knappt tillmätta tiden påyrkade att diskussionen nu borde anses afslutad, blef sistnämnda mening genom omröstning godkänd, hvarpå Ordföranden, grefve Hamilton, formulerade följande af Sektionen godkände föreslar till svar na frågan: Na väcentlira