Göteborgsposten – 5 juli 1860, sida 1

utvisat, att mais, som i fem år odlats i Christiania, mognat på 3 månader istället för 4 och på samma gång blifvit större. Alla dessa omständigheter ansågos som vil värda uppmärksamhet, och kunde möjligen medföra praktisk nytta, till råga på det teoretiska och vetenskapliga intresset. — Den utställda samlingen vore egentligen bestämd för Sydenhamspalatset i Lovudon; men han vore mycket villig att lemna ett dylikt bidrag till utredandet af åtskilliga växtfysiologiska frågor, likasom han förut skickat likartade samlingar till Breslau, Lituch och Trondhjem. På d:r Schibelers hemställan till de närvarande, om de hade något att anföra med afseende på hans framställning, upplyste intendenten A. JW. Malm att han under ett tvåårigt vistande i Lappmarken funnit flera till-tällen att bekräfta riktigheten af d:r Schibelers iakttagelser. Också hade erfarenheten lärt jordbrukaren vid Torneå elf att om möjligt skaffa utsäde från nordligare trakter, som genom hastigare mognad minskade faran af de förhärjande frostnätterna. Hr E. Nonnen omtalade sin erfarenhet af att hvitt hvete från Skottland, odladt i sex år i Westergötland, plötsligt på en gång bortfrusit; något som ock inträffat med engelskt rajgräs som, synts trifvas godt. Sedan mag. Eneroth tramtört en något bredt utförd tacksägelse till talaren, hvars satser stodo i fullkomlig strid med rådande föreställningar, hvilka ock tycktes delas af mag. E., fick d:r Schibeler ånyo ordet med anledning af prof. Millers fråga om han icke iakttagit att strået minskats i längd på samma gäng som sädeskornet blifvit storre, likasom vill Sachsen skickad Haparanda-råg der utmärkt sig genom sin längd. Denna sida af saken hade hittills blifvit af hr Schibeler förbisedd, men skulle hädanefter ej glömmas. Med afseende på grunden till de observerade fenomenerna påpekades att de längre sommardagarne gifva värmen och ljuset, dessa växtlighetens hufvudvilkor, längre tid att verka på växten, på samma gång som nattens korthet minskar tillfället till afkylning genom värmestråling. Hr Dugge fr. Stockholm intygade att, enligt hans erfarenhet, de frukter som mogna under högsommaren t. ex. i Nerike, vinna en utmärkt godhet, — astrakaner och bigaråer blifva der makalösa. Med höstfrukter, t. ex. plommon, är förhållandet annorlunda. Stort afseende bör fästas vid jordmånen; hvad som trifves på den ena, trifves ej på den andra. Prot. Andersson ansåg de framställda, efter utseendet obetydliga iakttagelserna, innebära uppslaget till allt rationelt landtbruk. Nya varieteter borde bildas genom urva af de bästa frön från hvarje skörd. Hv Z. Nonnen instämde med prof. Andersson och påpekade att på sådant sätt ett svenskt korn borde kunna fås, som utomlands skulle högt betalas. Major von Schants från Norrland omtalade åtskilliga af honom gjorda rön och iakttagelser. D:r Schibeler förklarade att han visserligen tagit hensyn till både jordmån och annat. Skulle han omtala alla de hensyn han tagit, kunde han få stå till i morgon så dags. Han tackade emellertid församlingen för den ualmindelige opmerksamhed hvarmed de hedrat honom. Statsrådet Fåhreus frambar till hr Schibeler mötets tacksägelse, hvari de närvarande lifligt instämde. Härmed slutades sammanträdet. Förhandlingarne d. 4 Juli. Sektionen för åkerbruk (kl. 8—10 f. m.): ordförande hr Hj. Nathorst, vice ordf. hr P. W. Ekman. Till besvarande upptogs den 11:te af de uppställde frågorna, eller den 1:sta inom Åkerbruks-sektionen, så lydande: .Hafva under de senaste åren några nya och ändamålsenliga åkerbruksredskap blifvit inom landet använda, och har ångkraften härvid börjat vinna något afseende? Hr Thermenius från Eskilstuna redogjorde för fördelarne af de tröskverk, hvilka af honom förlärdigas och hvarå prof funnes å utställningen. Dessa skulle vara att säden blir särdeles väl uttröskad, hvarvid säden och halmen noga skilja sig åt; halmen blir ej heller krossad, hvarigenom den längre bibehåller sin kraft och är förträfflig till taktäckning.