Göteborgsposten – 4 juli 1860, sida 1

pligter och de fordringar, dem J ären förbundna att hädanefter utofva. Språkbruket har inom vårt land, och nästan ensamt för vårt tungomål, nedlagt uti sjelfva namnet på det yrke J gån att utöfva en erinran om de perSonligheter, hvilkas vård företrädesvis åligger Eder: barnet och modren, och dessa båda uvrd uttrycka äfven hvad samhället inom sig eger kärast och dyrbarast. Det är denv kommande tiden, fröet for det blitvande trådet, och det är den rot, hvarigenom detta träd sammanhänger med det torflutna, som J hatven aw värda, så att säga, vara de skyddande hjertbladen för, uti de stunder at nlvet, då båda äro som mest i behof utaf en vårdande hand Men det ligger äfven uti dessa båda begrepp: barnet och modren, den största belöning tor utotfvandet af edert mödosamma kall, dä J detsamma rätt och samvetsgrannt uppfyllt; belöning, ty qvinnan är for alltid genom tacksamhetens och erkänslans band fåstad vid den, vill hvilken hon anser sig stå i förbindelse for sin renaste, ljufvaste kärlek: moderskärleken; belöning, ty barnet bltver man — eller qvinna, sjelt hjelpbehöfvande, såsom modren fore henne, — och mannen, han må för resten innehafva hvilken ställning inom samhället som helst, känner sig med tacksamhet torbunden den, som tröstande och vårdande stått vid sidan af hvad som han i sina minnen eller ibland den äldre, ännu lefvande generationen vördar som det dybaraste: modren. Vården dertore uu Edert yrke som barnmorskor, — alltså uti hela Eder verkmungskrets, — hka ömt och sorgtälligt barnet som modren, och mudren skall belona Eder för Eder värd om barnet, barnet en gång för hvad J hatven gjort för modren. Med den långa framställning, rörande denna undervisning-ansualt och dess behofver; om barnmorskemsututionens ordnande och framtida utveckling mom fäderneslandet samt rörande en vidgad verkningskrets mom läkekonsten för barnmorskan — hviketsenare uwne jag ej skulle vågat vidröra, derest ej de. blifvit framhället intor Tronen och intor lan: dets ombud genom herrar komiterades torsiug till lag om sundbetsturhållandernes ordnande i riket, har jag altsetlt att, såvidt i min formäga står, väcka intresse för dessa för samhället vigtiga ämnen hos den sakkunniga opinionen, 1 våra dagar en hög aukwriet, ofvertygad om att hvad som uti min framställmng hvilar på sanna och riktiga grunder, skall, torr eller senare, göra sig gällande. EEE