Göteborgsposten – 3 juli 1860, sida 1

kunna göra sin tjenst och visste, att timman var inne, då hans väns husbonde skulle hemtas, hade han trott sig göra en tjenst med att påtaga sig livrået och följa kusken, i den menniskovänliga afsigten, att derigenom befria den felande lakejen från en sträng förebråclse. Kusken emottog anbudet, likväl med förbehåll att skola omtala händelsen för sin hus bonde. På så sätt fick La Chesnaye plats bakpå vagnen ... men hvad är då fatt med er häst, min grefve? afbröt ståthållaren sig sjelf, då han såg sin kamrats häst i detsamma göra ctt hastigt språng åt sidan. Den spanske klipparen hade antingen blifvit rädd för någonting eller af någon hemlig orsak fått kännna sin herres sporrar. — Denne, som satt fast i sadeln, lugnade senast sin gångare. — Det är ingenting, sade han. Han blef skrämd af en smutshög ... Men fortsätt. Ni ade, att La Chesnaye sänkt sig ned till befattlingen af en lakej. Detta nedsätter honom i nina ögon. Om det är sannt, är det verkligen ädelt och ej värdigt hvad jag i öfrigt känner pm honom! Nå... ni sade? — Sanningen, hr Bernac, svarade ståthålaren, och denna sanning skulle ej kunna förvå