Göteborgsposten – 2 juli 1860, sida 1

brukade rycka mantlarne från personer, hade säkerligen vid åsynen af den imposanta styrkan i den lilla långsamt framryckande truppafdelningen ansett det klokast att dölja sig. Ryttaren till höger bar en till hälften civil, till hälften militärvisk drägt, hvilken fullkomligt passade till hans krigiska hållning och sätt. Denne man, som kunde vara omkring några och femtio år, tycktes ännu ha qvar en friskhet och mjukhet i sina leder, som annars vanligen tillhöra blott en mindre framskriden ålder. Af det sätt, hvarpå han satt i sadeln och tyglade sin gångare, kunde man gissa till en fulländad ryttare. Denne ryttare bar en svart sammetsjacka, byxor af samma färg och tyg, stöflor, som räckte upp ända öfver knäet och voro förfärdigade af hjortskinn broderadt med svart silke. Ett kyller utan ärmar och en rikt arbetad ringkrage, omgåfvo halsen, samt prydde bröst och skuldror. Ett hvitt skärp, knutet öfver venstra skuldran, afstack bjert mot den svarta jackan och uppbar ett stort svärd. En hatt af svart silkefelb med ett tjockt silfversnöre beskuggade pannan och dolde till hälften det grånade håret. Stora guldsporrar och en tung värja med fäste af ciseleradt jern fulländade denna krigiska drägt. Den andre ryttaren, som var mycket yngre än hans kamict, var klädd med mera koketteri