Göteborgsposten – 30 juni 1860, sida 1

För omkring fyra år sedan hörde jag åte talas om henne och då af en egen tillfällighet Jag var på en embetsresa i Bristol, då jag, på en af de folkrikaste gatorna i denna stad, obser. verade namnet Barton Brice på skylten till et stort värdshus. Burton Brice! Minsann, tänkte jag, det der måste vara min gamle bekante, son så oförmodadt försvann några veckor efter Bla: keska målets afslutande. Jag ville göra mig förvissad derom och gick in i en stor källarsal, alldeles uppfylld af folk. Då jag slutligen fick plats ropade jag på ett glas grogg, till hvilken begäran en man i skjortärmarne och arbetande som en häst med att servera kunderna, svarade: Ja sir — kommer straxt, sir. Slutligen kom han med det reqvirerade, satte glaset på bordet och sade mekaniskt utan att se på mig: En shilling, om ni behagar. — Är det möjligt! utropade jag, Brice, är det verkligen ni? — Åh! — åh! — hvad! utbrast Brice, slagen af häpnad. Min Gud! är det ni? Att vi ännu en gång skulle råkas! — Brice! hvar är Brice? ljöd det ifrån ett annat rum. Hvart har menniskan tagit vägen? — Kommer — kommer, svarade Brice, straxt tillbaka, tillade han sakta till mig. Han höll sitt löfte. Låtsande torka bordet,