Göteborgsposten – 30 juni 1860, sida 1

sega förkärlek för tvångsskjutsen svår att förklara, är den omständigheten, att det ständigt haft tillfälle att iakttaga dess stora olägenheter för allmogen och hållstugornas demoraliserande inflytande. Dessa olägenheter äro naturligtvis störst för de fattigaste bönderna. Man tänke sig blott att på en tid, då skördens räddning undan hotande regnskurar beror på begagnandet af en viss dag, en jobspost anländer i en hållkarls olycksbådande skepnad och genom tillsägandet om skjuts vållar ett uppskof i bergningen samt sålunda tillintetgör hela årets förhoppningar på god skörd. En dylik förlust kan — om man undantager ett par till fotvandring dömda kategorier — hvarje person, som af en eller annan anledning faller på den ideen att förflytta sig från en ort till en annan inom Sveriges landamären, tillfoga den danneman, hvars jordstycke är belagdt med detta onus. Huru föga detsamma öfverensstämmer med den personliga frihetens och jomnlikhetens begrepp — vi tala naturligtvis blott om jemnlikheten inför lagen, hvilken, enligt hvad landets högsta auktoritet förklarat, är den enda möjliga — torde ej behöfva ådagaläggas. Det händer tyvärr ofta nog att resande missbruka och öfverskrida sin rättighet öfver bondens hästar på ett ganska betänkligt sätt, isynnerhet då denne nödgats anförtro dem åt någon stackars minderåring, som ej förmår gifva vigt åt sina invändningar mot den brådskande resenärens fordran att fara fram å la Gustaf III — ett sätt att färdas, som, om det icke i grund förderfvar de för egaren så dyrbara djuren, dock skadar dem eller gör dem oförmögna till tjenstgöring under flera dagar. Hvartill gagnar den menskliga förordningen, som bjuder resande att åtnöja sig med att tillryggalägga en mil på halfannan timme, då den esomottast öfverträdes och då ingen bevakar bondens rätt i detta hänseende. Han beror af den resandes godtycke, och det tjenar sällan till något att klaga i dagboken, enär saken ej är lätt att bevisa och vederparten i de flesta fall är utom skotthåll, när klagomålen komma för höga vederbörandes ögon — om de nb. någonsin avancera så långt. Vi anförde hållstugornas demoraliserande inflytande såsom något, hvilket måste ha ådragit sig det högvördiga ståndets uppmärksamhet. Ganska många af dem täfla genom orgiernas vildhet och ohygglighet med de sämst renommerade krogar och uträtta ännu mera ondt än dessa, emedan de besökas af alla slags ynglingar inom allmogen och således äfven af dem, som änuu kunna berömma sig af nykterhet och goda seder, under det att de nämnde krogarne endast äro tillhåll för dem, som äro djupt sjunkna i sedligt hänseende och slafvar under dryckenskapslasten. Det tyckes derföre som skulle hållstugornas afskaffande vara en omständighet väl värd att taga i betraktande vid skjutsfrågans afgörande: Men måhända utsträcker sig presteståndets kända förkärlek för det bestående äf