Göteborgsposten – 30 juni 1860, sida 1

Riksdagsbetraktelser. Efter det att en frisk vind en tid bortåt blåst i de gamla riksdagsseglen och en mängd vigtiga ärenden blitvit — mer och mindre väl, det förstås! — men dock alla raskt undangjorda, har en viss stiltje under de sista veckorna varit rådande vid riksdagen och följaktligen underrättelserna derifrån varit synnerligen magra. Icke blott att högst tå frågor af allmännare intresse och större betydelse till atgörande förekommit, utan en märklig lojhet och dåsighet hos vederbörande ha genomskimrat de knapphändiga reteraterna. Nånå, Sveriges lagsuttare äro menniskor de också, och det är mindre underligt om de ej kunna med själ och hjerta egna sig åt riksdagsförhandlingarne der de suttit och svettats i de qvatva plenisalarne, under det att naturen stär i sin yppigaste högtidsskrud. Emellertid har skjutsfrågan varit före och detta är obestridligen en fråga, som har sina sidor. För den ena sidan ha de skjutsskyldige och för den andra ha de icke skjutsskyldige ögonen öppna. De förre anse det som en stor orättvisa att den jordbrukande klassen, hvilken, såsom den egentligen skattdragande, måste bära dagens tunga och hetta, till på köpet skall vara skyldig att transportera resande, i hvilket väderstreck och vid hvilken tid på året och, dygnet dem lyster, mot en penningersättning, som, ehuru ganska betydlig for mången at dessa senare, dock i de flesta fall ingalunda formår ersätta den derigenom vållade förlusten, då ,trafiken är lifligast nar hästarne äro oumbärligast för jordbruket. De icke skjutsskyldige äro deremot, tyvärr, alltför böjda att törbise detta förhållande och blott besinna resornas fördyrande och de kostnader för staten, som blefve resultatet af dess öfvertagande utaf skjutsningsskyldigheten. I följd häraf ha de trenne första stånden länge tillstoppat öronen för det fjerdes at rättvisan och billigheten förordade klagomål och blott beqvåmt sig till att något höja skjutslegan, ehuru det ligger i sakens natur att dylika palliativer icke kunna afväpna det väl motiverade missnöjet. Detta har också sammansatta statsoch ekonomi-utskottet insett och satt yxan till roten, anmodande statsmakten att göra slut på detta gamla missförhållande, som är en för vårt land föga hedrande qvarletva från våldgästningens dagar. Att nu omsider en riktigare och mindre sjelfvisk uppfattning börjat göra sig gällande hos icke skjutsskyldige, visar den omständigheten att detta utskottets förslag, enligt hvilket staten skall ötvertaga gästgitveri-, häll-, reservoch postskjutsen, endast af presteståndet blifvit förkastadt, men deremot återremitteradt af adeln och borgareståndet till undergående af sådana modifikationer, som kunna göra det lämpligt att bilda en öfvergång från det gamla oetterrättlighetssystemet vill ett nytt, på billighet och rättvisa grundadt. Hvad som gör det högvördiga ståndets! BN NR NR RR RR RR RR ER RE RR RR ERE